Recension

Sufflören – en teaterviskningGenial teaterviskning hörs till sista raden

Det finns något oerhört charmerande med berättelser som utgår från ett underdogperspektiv, där huvudpersonen egentligen är en obetydlig skugga i periferin.

Under strecket
Publicerad
Andreas T Olsson framför sin roll som den excentriska, fåfänga och intellektuella ensamvargen sufflören med enastående humor, fingertoppskänsla och tajming.

Andreas T Olsson framför sin roll som den excentriska, fåfänga och intellektuella ensamvargen sufflören med enastående humor, fingertoppskänsla och tajming.

Foto: ROGER STENBERG/DRAMATEN
Annons

Som i Ronald Harwoods pjäs ”Påklädaren” från 1980, en historia som utspelar sig bakom kulisserna på teatern och som inom parentes också blev en Oscarsbelönad film i regi av Peter Yates. Ett exempel på hur intressant det kan vara att belysa sådant som ligger utanför kameralinsen.

Till samma genre ansluter sig Andreas T Olsson med sin monolog ”Sufflören”, just nu också aktuell som Kejsar Josef II i”Amadeus”. Pjäsen skrev han först och framförde som ett examensarbete på Stockholms Dramatiska Högskola i Stockholm 2012. Nu har Dramaten varit klok nog att plocka upp och ge plats för den på Lilla scenen.

Annons
Annons
Annons