”Genen gav mig inget val”

I december 2011 stod det klart att Viktoria bar på den onda genen. Drygt tio månader senare hade hon avlägsnat äggstockarna och brösten. ”Jag tvekade inte. Jag vill leva”, säger hon.

Uppdaterad
Publicerad
Viktoria har fått mycket stöd från sin familj och sina vänner. Genom organisationen Gensvar, som vänder sig till människor med genetiska sjukdomar, har hon fått kontakt med andra som gått igenom liknande processer. ”Jag är så nöjd med den svenska sjukvården. Den har varit fantastisk hela vägen”, säger hon.

Viktoria har fått mycket stöd från sin familj och sina vänner. Genom organisationen Gensvar, som vänder sig till människor med genetiska sjukdomar, har hon fått kontakt med andra som gått igenom liknande processer. ”Jag är så nöjd med den svenska sjukvården. Den har varit fantastisk hela vägen”, säger hon.

Foto: YVONNE ÅSELL
Annons

Två dagar
före julafton, inne i ett mottagningsrum på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, öppnades falluckan under Viktorias fötter. En tid innan hade läkarna upptäckt att hennes kusin, som nyligen gått bort i äggstockscancer, bar på en känd ärftlig gen som betyder 85 procents risk att drabbas av cancer i brösten eller äggstockarna.

Sjukvårdspersonal hade försäkrat Viktoria om att risken att också hon bar på genen var mycket liten, bara mellan 0,8 och 1,8 procent. För att vara på den säkra sidan hade hon ändå tagit blodprovet som skulle visa om hon fått arvet, men hon var inte speciellt orolig när hon åkte till sjukhuset för att få höra resultatet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons