X
Annons
X
Recension

Sunny Gemenskapens utopi blir levande i Gats universum

Danskonsert eller konsertdans, dialogen mellan musik och dans ger "Sunny" i koreografi av Emanuel Gat ett speciellt skimmer.

”Sunny” med Emanuel Gat Dance. Foto: Dajana Lothert

Sunny one so true, I love you... Tänk att Boney M:s gamla discodänga från 1976 (efter Bobby Hebbs originalversion), om hur solen bryter fram i tillvaron efter en regnig dag, skulle få ett så sprittande nytt liv. I dans, med individuella kroppar som man inte riktigt vet vart de är på väg. Långsamt formar de sig efter varandra, som skulpturala pusselbitar. Men det är bara början.

Det är något av ett utopiskt tillstånd som den i Frankrike verksamme israeliske och Sverigebekante (Dansens hus 2011 och Kungliga Baletten 2013) koreografen Emanuel Gat och de elva dansarna på scenen manar fram i "Sunny", ett verk från 2016 som nu nått Stockholm. Men att det har två år på nacken betyder inte att det hela går på rutin för ensemblen – tvärtom. Här handlar allt om en dialog i stunden utifrån vissa givna ramar där saker kan förändras från kväll till kväll. Det skapar en speciell närvaro på scenen, ett fysiskt samtal som också i allra högsta grad involverar livemusiken.

”Sunny” med Emanuel Gat Dance.

Foto: Dajana Lothert Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X