X
Annons
X
Ledare
Krönika

Roland Poirier Martinsson: Gemenskap som samhällets livsluft

Vi var och tittade på ett hus utanför den lilla staden Wimberley. Ingen hade bott i det på ett tag, men förutom övervuxen trädgård verkade det välskött. Vi såg flera anolisar och jag skymtade en
Texas Brown Snake ringla under en klippa, men man flyttar inte till Texas om man inte kan leva med insekter och reptiler. Och skulle vi flytta in blir telefonsamtal till en
bug
man ett av de första, alltså en person som då och då tar hand om skadedjur. I vårt förra hus hette han Roy, en Vietnamveteran från Chicago vars far slog honom som barn. Han hade varit gift hela livet med samma kvinna, de var stolta föräldrar till en son som blivit advokat.

Vi fortsatte inspektera huset. Efter tio minuter kom en man i sextioårsåldern från ett hus en bit bort. Jag vet nu att han kommer från Houston och är gift med en kvinna från Ohio. Båda har varit gifta förr, och har vuxna barn från dessa äktenskap. När de träffades tog det ett par år innan de bestämde sig för varandra, och den tiden var inte alldeles friktionsfri, men nu trivs de ihop. Hon saknar svalkan från Lake Erie, vars stränder hon växte upp vid, men han svettas hellre än fryser. Båda två tycker om film, och har gjort en del statistroller, hans fru är så bra på att spela full att en regissör en gång trodde att hon var onykter. Men så var inte fallet, hon dricker inte ens alkohol. Däremot tycker hon om soppa. Han föredrar en
Reuben sandwich.

Annons
X
Annons
X
Annons
X