Gedigen undersökning av Peterson-Bergers antisemitism

Under strecket
Publicerad
Annons

BOKLÅDAN | Sveriges förhållande till nazismen
Under 35 år skrev Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) musikkritik för Dagens Nyheter. Språkligt eleganta och självsäkra artiklar, men ofta rejält elaka, ibland oacceptabelt grova. Idealet för den respekterade och fruktade signaturen P-B var tysk kultur; Nietzsche var hans filosofiska och stilistiska husgud, Wagner under lång tid en musikalisk mentor. Han avskydde den kosmopolitiska modernismen och vurmade för hembygd och fosterland.
Dessvärre fanns i denna anda också inslag av antisemitism. Hur pass djupgående förvirringen kan ha varit hos Peterson-Berger diskuterar Henrik Karlsson, docent i musikvetenskap, i en ny bok. Det fruktade märket. Wilhelm Peterson-Berger, antisemitismen och antinazismen (205 s. Sekel Bokförlag) är första volymen i ett tvärvetenskapligt projekt, ”Fruktan, fascination, frändskap”, som i sin tur sorterar under ett av Vetenskapsrådet finansierat forskningsprogram vid Lunds universitet, ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland
och Förintelsen”.
Karlsson är påläst, undersökningen väldisponerad och svår att lägga ifrån sig. Här redogörs bland annat för vilka böcker och idéer som präglade Peterson-Berger som komponist och opinionsbildare, och hur hans syn på olika tonsättare förändrades under åren. Karlsson kommenterar därpå ett antal recensioner där P-B, försåtligt eller öppet, ger uttryck för antisemitism.
Ofta fick det judiska klä skott för annat som Peterson-Berger ogillade, framförallt det modernistiska. Med tidstypiska ordlån från rasbiologin kunde det också heta om den semitiska kulturen att den var parasiterande och degenererad. Minst lika avvisande var han till musik med kristna (särskilt katolska), slaviska eller orientaliska förtecken.
Denna protektionistiska, nordiskt-germanska hållning var som bekant inte sällsynt under svensk mellankrigstid, även om Peterson-Bergers utfall var ovanligt råa, och naturligtvis särskilt graverande med tanke på den position han hade. Dock reagerade Wilhelm Peterson-Berger med vämjelse
när Hitler tog makten 1933. Plötsligt blev han vittne till hur retorik kunde bli handling.

Annons
Annons
Annons