Annons
X
Annons
X

”Ge kommuner mer makt över bostadsbyggandet”

Staten bör ställa hårdare krav på kommunerna att planera för bostäder till hushåll med låga inkomster. Men kommunerna måste samtidigt ges mer makt att påverka vilka typer av bostäder som byggs, även för projekt som sker på privat mark. Det skriver professorerna Thomas Kalbro och Hans Lind.

Staten ska ålägga alla kommuner att ha en plan för hur hushåll med lägre inkomster lättare ska kunna hitta en bostad i kommunen,  skriver Thomas Kalbro och Hans Lind.
Staten ska ålägga alla kommuner att ha en plan för hur hushåll med lägre inkomster lättare ska kunna hitta en bostad i kommunen, skriver Thomas Kalbro och Hans Lind. Foto: Anders Wiklund/TT

DEBATT | BOSTADSBYGGANDE

Bostadsbyggandet ökar kraftigt, men fortfarande är i stort sett allt som produceras på marknaden dyrt. Det är därför svårt för hushåll med ­lägre inkomster att hitta en bostad, särskilt om man är nyinflyttad i en region.

Tre centrala aktörer i bostadsbyggandet är staten, kommunerna och byggherrarna. De senare arbetar affärsmässigt och utifrån ett vinstkrav. Och vill vi ändra deras agerande kan stat och kommun modifiera spelregler och därmed påverka vad som är lönsamt för företagen. Därför fokuserar vi här på stat och kommun.

Kommunerna har ett övergripande bostadsförsörjningsansvar. En central utgångspunkt om man ska försöka förstå varför det inte planeras och byggs mer för bredare inkomstgrupper är att kommunerna arbetar under mycket olika förutsättningar. Vi identifierar fyra huvudorsaker till varför det inte byggs tillräckligt för hushåll med låga inkomster i kommunerna. För det första kan det saknas politisk majoritet i en kommun för att driva en sådan politik, vilket i vissa fall kan bero på stort inflytande från vågmästarpartier. För det andra kan olika riksintressen eller speciella markägoförhållanden medföra att det inte finns lämplig mark till bostadsbyggande. För det tredje kan ett ökat byggande kräva stora investeringar i teknisk och social infrastruktur, till exempel vägar och skolor, vilket kommunen inte anser sig ha råd med. En fjärde möjlig förklaring är att byggherrarna bedömer att de aktuella projekten är alltför riskfyllda.

Annons
X

Öka möjligheterna att få dispens från olika statliga regler.

Med tanke på att det kan vara olika faktorer som hindrar ett breddat bostadsbyggande krävs också en rad olika åtgärder, där var och en är utformad för att lösa de problem som skissades ovan. I den ESO-rapport som publiceras i dag föreslår vi flera konkreta åtgärder för att komma tillrätta med problemen:

1. Staten ska ålägga alla kommuner att ha en plan för hur hushåll med lägre inkoms­ter lättare ska kunna hitta en bostad i kommunen. Detta ska ingå i kommunernas bostadsförsörjningsprogram. Liknande system finns i flera andra länder, till exempel i Finland. Det finns inte alltid några explicita sanktioner för staten att ta till mot kommuner som inte följer reglerna, men det är under­förstått att om kommunen inte tar detta på allvar så kommer den att till exempel prioriteras ned när det gäller statlig infrastruktur. 

2. Kommuner måste få bättre möjligheter att styra upplåtelseformer och att skapa blandade bostadsområden. Kommuner ska till exempel kunna ålägga byggherrar att blanda hyresrätt och äganderätt inom ett detalj­planeområde och även se till att det finns både exklusivare och enklare bostäder – även för byggprojekt som sker på privat mark. Denna möjlighet finns redan i flera ­andra länder.

3. Öka möjligheterna att få dispens från olika statliga regler. Om ett bostadsprojekt bedöms viktigt för att bidra till ett breddat bostads­byggande ska det vara möjligt att få dispens från bestämmelser om till exempel strandskydd och riksintressen. Det krävs dock att kommunen pekar på att detta är nödvändigt för att minska kostnader eller höja attraktiviteten.

4. Utveckla de så kallade stadsmiljöavtalen till ”bostadsförsörjningsavtal” mellan stat och kommun. För att genomföra önskade projekt kan det, som sagt, finnas hinder i form av höga kostnader för kommunen när det gäller till exempel vägar och skolor, men också behov av ny statlig infrastruktur. Ökade statliga bidrag för att lösa upp dessa knutar behövs enligt vår bedömning. Vi ser dessa bostads­försörjningsavtal som en kontinuerlig samarbetsform, där staten dels kan dra sitt strå till stacken, dels följa upp att det faktiskt blir lättare för hushållen att hitta en bostad i kommunen.

5. Utveckla statens garantisystem. Vår bild är att investerare ser höga risker som ett ­större hinder än de direkta kostnaderna, när beslut om ett byggprojekt ska fattas. Även om inve­steringsbidrag till bostadsbyggande bidrar till lägre risk, är det viktigt att mer direkt påverka dessa risker när det gäller socialt motiverade bostadsprojekt. Olika former av riskdelning mellan byggherrar, kommun och ­lokala aktörer kan vara ett sätt att minska dessa risker. Men vi tror att även statliga garan­tier, till exempel hyresgarantier eller prisgaranti under ett antal inledande år, liksom statliga lånegarantier, kan behövas för att få till stånd ett ökat och breddat bostadsbyggande. 

I rapporten föreslår vi även att Boverket får till uppgift att kontinuerligt följa situationen för olika grupper som har svårt att hitta en bostad på hyres- eller ägarmarknaden. ­Genom bättre kunskap om vilka det är som har störst problem, och hur deras situation utvecklas, kan snabbare och effektivare åtgärder utformas. Vi pekar också på att det kommunala utjämningssystemet behöver justeras så att det blir ekonomiskt fördelaktigare för rikare kommuner att bygga för hushåll med lägre inkomster. 

Alltför mycket av diskussionen om bostadsbyggande har enligt vår mening handlat om att peka ut någon annan som syndabock. Staten klagar på kommunerna, kommunerna på byggherrar som inte bygger på planlagd mark och byggherrarna kritiserar statliga regler. Denna kritik är inte grundlös, men nu är det dags att i stället sätta sig ner och gemensamt se till att vi får en bostadsmarknad som fungerar för alla inkomstgrupper.

Thomas Kalbro

professor i fastighetsvetenskap vid KTH

Hans Lind

professor i fastighetsekonomi, tidigare vid KTH

Annons
Annons
X

Staten ska ålägga alla kommuner att ha en plan för hur hushåll med lägre inkomster lättare ska kunna hitta en bostad i kommunen, skriver Thomas Kalbro och Hans Lind.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X