Annons

Lena Kåreland:Gautier på väg ut ur skuggorna

Hyllad av samtiden men marginaliserad i litteraturhistorien – i dag är det 200 år sedan franske författaren Théophile Gautier föddes. Rehabilitering pågår dock för romantikern som utvecklade teorin om l’art pour l’art, och som även var en modernismens föregångare.

Uppdaterad
Publicerad

När Victor Hugos drama ”Hernani” hade sin tumultartade premiär 1830 på Théâtre français i Paris kunde man i folkmassan urskilja en långhårig 19-årig poet klädd i lysande röd väst. Han hette Théophile Gautier, och liksom många andra såg han i Hugos drama en efterlängtad uppgörelse med klassicismens ideal, med vitpudrade peruker och moralens hårt snörda korsetter. I jämförelse med andra länder i Europa hade det tagit tid för romantikens estetik att få fotfäste i Frankrike. Men med ”Hernani”, dramat om en spansk ädling och upprorsman, skedde det definitiva genombrottet.

Gautier var alltså en av den gryende franska romantikens unga författare i kretsen kring Victor Hugo, som han hade lärt känna 1829. Kontakten hade förmedlats av den gode vännen poeten Nerval. Men Gautier har senare hamnat i skuggan av 1800-talets litterära giganter såsom Balzac, Baudelaire, Flaubert och Musset. Hans betydelse för fransk litteratur, särskilt poesin, ska dock inte underskattas. Bland annat är det Gautier som har utvecklat teorin om l’art pour l’art, konsten för konstens egen skull. Skönheten, den fulländade formen, är den enda måttstock som gäller. Konsten är evig medan allt annat förgår. Konsten ska inte bedömas efter sin eventuella nytta, inte tjäna några moraliska eller sociala syften, hävdade Gautier. Så snart någonting blir nyttigt upphör det att vara vackert, poesin blir prosa. Det är de föremål vi minst behöver som mest bedårar oss. Så talar den som är romantiker ut i fingerspetsarna.

Annons
Annons
Annons