X
Annons
X

”Gångstil en viktig markör för grupptillhörighet”

Skrämma skiten ur motståndaren eller tassa försiktigt för att inte synas. Hur, när, var och varför vi går säger mycket om vilka vi är och vad vi vill.

– Gåendet är aldrig neutralt. Så fort man sätter sig i rörelse blir det en berättelse, säger etnologen Susanne Österlund-Pötzsch.

”Gåendet är aldrig neutralt. Så fort man sätter sig i rörelse och börjar gå, blir det en berättelse”, säger etnologen Susanne Österlund-Pötzsch
”Gåendet är aldrig neutralt. Så fort man sätter sig i rörelse och börjar gå, blir det en berättelse”, säger etnologen Susanne Österlund-Pötzsch Foto: Lars Pehrson

Ritsch-ratsch-ritsch. Sulorna hasar mot golvet när Emily Jankkila långsamt släntrar genom rummet. Hon närmar sig raden av stolar, och klasskamraterna som sitter där. De följer henne med blicken.

”Gåendet är aldrig neutralt. Så fort man sätter sig i rörelse och börjar gå, blir det en berättelse”, säger etnologen Susanne Österlund-Pötzsch

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 6

Hur tolkar vi varandra utifrån hur vi går? Gör klackar eller inte någon skillnad? Eleverna på Sigtuna folkhögskola undersöker saken i en workshop i gångstilar. Här går Emily Jankkila förbi Adam Boberg, Leonard Sahlqvist, Teresia Loive och Kassandra Asker.

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 6

I mitten av bilden syns Matea Rimbe och Ella Desurmont.

Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 6

Mia Peterson, teaterlärare på Sigtuna folkhögskola.

Foto: Lars Pehrson Bild 4 av 6

Etnologen Susanne Österlund-Pötzsch.

Foto: Privat Bild 5 av 6

Ella Desurmont.

Foto: Lars Pehrson Bild 6 av 6
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X