Annons

Lars Magnusson:Gamla vanor styr den globala ekonomin

Det är trosföreställningar och konventioner snarare än rationalitet och kunskap som styr vårt ekonomiska handlande och ligger till grund för tillväxten. Det menar Nobelpristagaren Douglass C North i sin nya bok.

Under strecket
Publicerad

Det är inte alltid så lätt att förstå de krafter som styr vår ekonomi. Konjunkturer går upp och ned. Arbetslösheten stiger eller sjunker. Inflationen stiger eller priserna faller. På vissa håll i världen är ekonomin i tillväxt medan andra områden och länder kännetecknas av stagnation. Det är inte helt enkelt att följa logiken i allt detta. Hur ser mönstren ut och vilka är krafterna som bestämmer hur mycket vi har att leva av och våra ekonomiska framtidsutsikter?
Successivt växer en ekonomisk vetenskap fram som syftar till att klarlägga dessa mönster och förklara den ekonomiska tillväxtens gåta. Men att skildra ekonomiämnets historia är vanskligt inte minst eftersom vad som avses med begreppet ”ekonomi” förändras över tiden. Med detta avsåg antiken och medeltiden rätt och slätt ”hushållning”; hur man hushållar med de resurser som Gud eller naturen försett en med. Fram till 1700-talet indelades ekonomiämnet i ”enskild” respektive ”allmän” hushållning. Med det förra avsågs med vilka praktiska medel en god jordbrukare, godsägare eller hantverkare kunde bevara och eventuellt också öka sitt kapital. På samma sätt handlade den allmänna hushållningsläran om hur en stat eller en furste skulle kunna få inkomster och upprätthålla sin maktposition. Den ”kameralistiska” skolan, som var spridd över hela det europeiska fastlandet mellan 1600- och 1800-talet - med centrum i det tyska kulturområdet - handlade om sådant som beskattning och statlig ekonomisk administration.

Annons

Egentligen är det först ganska sent som en mera modern syn på ”ekonomi” börjar vinna inflytande. Under medeltiden spekulerade munkar i Paris och Salamanca utifrån naturrättsliga utgångspunkter kring frågor om prisbildning och hur marknader fungerar. Enligt den kristna läran var det en synd att ta ut ränta på sina pengar eller använda köp och försäljning som ett sätt att berika sig. Moral och ekonomi var på detta sätt oskiljbara storheter. Munkarna ifrågasatte dock så småningom denna syn. För det första kunde det vara rättvist att ta ut ränta och sälja dyrare än man köpte om man därmed utförde ett nyttigt arbete för någon annan. För det andra började man fundera kring om Gud i naturen inte hade skapat en särskild ekonomisk sfär som var oberoende av moral, politik och stat. Idén om det civila samhället och oberoende ekonomiska lagar som styr sådant som handel och kommers uppkom alltså redan under medeltiden.
Det var under 1600-talet som dessa tankar i England mera systematiskt kom till ytan. En senare tids ekonomiska idéhistoriker har talat om en merkantilistisk lära som skulle ha dominerat från 1500-talet och fram till och med publiceringen av Adam Smiths berömda ”Wealth of Nations” (1776). Men ingen har riktigt kunnat formulera vad som skulle ha varit kärnan i den merkantilistiska läran. Det som ofta framförs - att merkantilisterna trodde att en nations rikedom var samma sak som att man skaffade sig ett handelsbalansöverskott genom att exportera mera än man importerade - stämmer inte för de flesta av de ”merkantilistiska” skribenterna. De hade lärt av antikens fabel om kung Midas som höll på att svälta ihjäl när allt förvandlades till guld i hans åsyn. De förstod mycket väl att rikedom fordrar arbete och produktion.
Det som 1600- och 1700-talets engelska ekonomiska skribenter skrev om var för det mesta praktiska saker såsom skeppsfart, handel och hur näringarna skulle kunna förkovras. Men samtidigt började de utveckla en begreppsapparat för att förstå hur en oberoende kommersiell ekonomi med egna lagar är konstruerad. De tog hjälp av den tidens naturvetenskapliga idéer. Antingen såg de ekonomin som ett slags mekanisk apparat i Newtons efterföljd eller så liknade de ekonomin vid den levande mänskliga kroppen, där handel och pengar fyller samma funktion som blodet, förseende den ekonomiska kroppens olika lemmar med näringsämnen. De utvecklade enkla teorier om hur tillgång och efterfrågan påverkar prisbildningen på olika marknader. Att uppbära ränta är inte längre något omoraliskt, utan någonting som emanerar ur den naturliga ekonomiska
ordningen. När Adam Smith och andra från och med slutet av 1700-talet vidareutvecklade dessa idéer hade de rötter tillbaka till merkantilisterna på 1600-talet.
Det var under 1800-talet som denna lära fick fotfäste i akademin. Tidigare hade ekonomiska professorer mest sysslat med praktisk ekonomi eller hushållning - som den förste ekonomiske professorn i Uppsala vid mitten av 1700-talet, Anders Berch, som glatt visade upp sina modeller av jordbruksredskap på Theatrum Oeconomicum mitt i staden. Nu började de förfina gamla teorier om hur marknader fungerar och om människan som en homo oeconomicus. Den vetenskapliga nationalekonomin vid slutet av 1800-talet var en veritabel triumffärd. Den blev strax blomman bland samhällsvetenskaperna och dess prestige ökade stadigt. Dess utövare formulerade skarpsinnigt teorier om ekonomin som ett självspelande piano. Nationalekonomins kärna blev att förklara fördelningen av ekonomins knappa resurser och att beskriva hur en ekonomi kan nå jämvikt givet vissa
förutsättningar. Om bara människor beter sig som rationella maximerare på marknaden kommer en fri ekonomi utan statlig styrning att uppnå bästa möjliga resultat för alla inblandade.
Så långt allt väl. Men tänk om en hel del ekonomiska frågor som människor ställer sig inte alls bara handlar om fördelning av givna resurser? Nationalekonomernas paradgren är att visa hur människors val utgör grunden för ekonomins utveckling. Men de har mycket litet att säga om vad människor väljer och varför. Är det till exempel inte av stor vikt att veta varför människor väljer att spara eller att slösa? Varför de väljer onödiga lyxprylar i stället för nyttiga välfärdstjänster?
Självfallet har nationalekonomer under det senaste seklet också gjort framsteg när det gäller att förklara även sådana saker. Ändå har de varit märkligt bundna till 1800-talets gamla nationalekonomi som handlade om resursfördelning med knappa resurser. Mot slutet av 1800-talet började det uppträda ekonomer som ställde sig kritiska särskilt till nationalekonomins statiska och ohistoriska karaktär. Med norskamerikanen Thorstein Veblen som andlig fader ifrågasatte de homo oeconomicus existens. Som ekonomiska institutionalister hävdade de att människors beteende - även på marknaden - var socialt skapat. För att förstå den ekonomiska tillväxten och utvecklingen måste vi undersöka de institutioner som gör att vi beter oss på ett visst sätt. Med ett sådant program blev deras version av ekonomiämnet ganska annorlunda. Iväg flög de sinnrika teorierna och de matematiskt formulerade modellerna. Ämnet blev mera empiriskt och beskrivande. Dess anspråk på generaliserbarhet minskade. Detta har naturligtvis både för- och nackdelar. Under senare årtionden har den institutionella ekonomin i olika varianter fått en renässans. Många menar i dag att det är omöjligt att förstå ekonomiska förhållanden utan att man på allvar tar hänsyn till institutionernas roll.

Annons
Annons
Annons