Annons

Gamla tiders svar duger inte

VÄGSKÄL Om knappt tre veckor väljer socialdemokraterna en ny partiledare och stakar ut den framtida politiken. Kompass­riktningen är klar: seger i nästa val, men hur står det egentligen till med kartan. Är inte kartbilden gammal? Håkan Arvidsson tecknar det nya Sverige som varje politiker nu måste förhålla sig till.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En natt någon gång vid mitten av 1950-talet sitter Tage Erlander, då statsminister sedan snart tio år, ensam på ett hotellrum. Det är en ovanlig situation. Normalt bor han inte på hotell under sina talarturnéer utan hemma hos någon partikamrat. Han är uppenbarligen bekväm med hotellrummets ensamhet, för han gör en ovanligt utförlig anteckning i sin dagbok. Anteckningen upptas av en fråga som gnagt honom en tid: partiets framtida uppgift.

Han börjar med att konstatera att man nu har genomfört i stort sett allt det man krävde makten för att göra. Man har infört en anständig socialhjälp, bostadsbidrag, sjukförsäkring, barnbidrag och en pensionsreform är i vardande. Vad återstår, vad skall partiet ställa sig för stora uppgifter när man slutfört allt det som vid århundradets början sågs som utopier? Länge vrider och vänder han på frågan, betraktar den ur olika synvinklar, men hittar inget tillfredsställande svar. Återstår det då inget annat än att förvalta vad som uppnåtts? frågar han sig. Till sist tvingas han motvilligt medge att han blir svaret skyldig.

Annons
Annons
Annons