Annons
Recension

VårGalet förhöjd tonårslycka

Språket i Martin Tistedts ”Vår” är svulstigt vackert. Kan en skildring av rosenskimrande kärlek vara den ultimata provokationen? undrar Eva Johansson.

Uppdaterad
Publicerad
Martin Tistedt debuterade med ”Segerhuva” 2004.
Martin Tistedt debuterade med ”Segerhuva” 2004. Foto: C-M EDENBORG

Den som har följt Martin Tistedts författarskap kommer förmodligen att bli överraskad av ”Vår”. Rentav förbryllad. Hans tre tidigare böcker, som med fördel kan läsas som en triptyk, är en sorts nihilistiska skräckelskildringar där författaren vältrar sig i våld, sex, grymhet och förtvivlan. Det är lite som hos Nikanor Teratologen, fast med ett större inslag av fantasteri och poesi – och en rätt stor dos paradoxal och befriande uppsluppenhet. Det gäller inte minst den senaste, ”Världens värdslighet”, där Tistedt även börjar leka med orden och språket på ett nytt sätt, en lek han framfångsrikt fortsätter att utveckla i sin nya roman.

Martin Tistedt debuterade med ”Segerhuva” 2004.

Foto: C-M EDENBORG Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons