Annons
X
Annons
X

”Gå till botten med din rädsla att bli bortvald”

Att vara svartsjuk på en familjemedlem eller en kärleksrival är egentligen samma känsla. Det handlar om rädslan för att bli bortvald, men också viljan att äga någon. Psykoterapeuten Charlotta Björklind beskriver svartsjuka som en form av ångest.

Svartsjuka i familjen
”Den exklusiva relationen har vi nog endast som spädbarn med våra vårdnadsgivare eller i den akuta förälskelsen, annars är det inget vi kan kräva”, säger psykoanalytikern Charlotta Björklind.
”Den exklusiva relationen har vi nog endast som spädbarn med våra vårdnadsgivare eller i den akuta förälskelsen, annars är det inget vi kan kräva”, säger psykoanalytikern Charlotta Björklind. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Svartsjuka i familjen | Del 4

– Svartsjuka är ett allmänmänskligt fenomen och en vanligt förekommande känsla inom såväl parrelationer som familjer. Det är fullt normalt att vara svartsjuk; vi är sociala varelser och klarar oss inte utan andra människor. Svartsjuka finns hos alla, om än i olika utsträckning, säger Charlotta Björklind, legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut med psykodynamisk inriktning samt lärare på Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Till hennes psykoterapimottagning söker sig många personer som har problem med svartsjuka. Kvinnor och män är svartsjuka i ungefär lika hög utsträckning.

De flesta talar om svartsjuka inom parrelationer, men inte sällan möter hon också klienter som upplever de här känslorna i relation till en familjemedlem. Mormor som är svartsjuk på farmor, styvpappa på sina styvbarn eller syskon som är svartsjuka på varandra. Ibland söker klienter hjälp för specifikt svartsjuka, även om det alltid visar sig vara en del av en större problembild. Många söker terapi av helt andra orsaker och beskriver kanske inte sina svårigheter i termer av svartsjuka.

Annons
X

– Ibland förlägger någon i stället sina känslor på den som svartsjukan riktas mot och säger saker som ”min styvdotter är så jobbig”, berättar Charlotta Björklind. Att erkänna att man är svartsjuk innebär att man visar sig sårbar, vilket är väldigt svårt för många.

Charlotta Björklind beskriver svartsjuka som en form av ångest. Att vara svartsjuk på fruns nya kollega, svärdottern, eller lillasyster är i grunden samma känsla: en rädsla för att bli bortvald. Vem de mörka känslorna riktas mot och vilka situationer som triggar dem handlar om vad som är viktigt för en.

För många är den sexuella exklusiviteten det centrala och det är också norm, medan andra kanske snarare tenderar att bli svartsjuka på vänner eller en familjemedlem. Svartsjukan behöver inte heller nödvändigtvis riktas mot en speciell person; för vissa kan det räcka med att den de älskar ägnar sig åt något annat.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Om man väldigt lätt blir svartsjuk kan man reagera när den älskade sitter i soffan och vill läsa en bok i stället för att prata. Det skulle kunna kallas för svartsjuka på mikronivå.

    Den exklusiva relationen har vi nog endast som spädbarn med våra vårdnadsgivare eller i den akuta förälskelsen.

    Enligt Charlotta Björklinds psykodynamiska synsätt handlar svartsjuka i grund och botten om önskan att vara exklusiv med den man älskar, att vara den enda för någon. Allt som står i vägen för detta kan då utgöra föremål för ens svartsjuka.

    – Men den exklusiva relationen har vi nog endast som spädbarn med våra vårdnadsgivare eller i den akuta förälskelsen, annars är det inget vi kan kräva. Svartsjuka ur mitt perspektiv handlar om att vi har svårt att stå ut med att inte äga känslorna hos den vi älskar; vi kan därmed bli bortvalda.

    Svartsjuka väcker ofta starka känslor av skuld och skam. Bakgrunden till varför vissa har närmare till svartsjuka än andra kan spåras tidigt i livet. En trygg anknytning ger en bra grund för att inte bli så svartsjuk, medan en mer otrygg miljö gör det svårare att bygga upp en stabil känsla av identitet. Det blir då svårare att reglera de starka känslor som väcks i nära relationer.
    Men många faktorer samspelar.

    Att ha blivit sviken av föräldrar eller syskon, svårigheter i kamratrelationer eller mobbning kan minska ens tillitsförmåga och öka sårbarheten för svartsjuka. Ofta kopplas de svåra känslorna till dålig självkänsla. En person med god självkänsla har inte ett behov av att ständigt låta sin självbild speglas i andra och behöver inte lika mycket känslomässig bekräftelse; tryggheten finns där även om den man älskar just för ögonblicket är vänd mot någon annan.

    – När vi blir svartsjuka kan vi skydda oss på många, inte alltid så konstruktiva sätt. En vanlig försvarsmekanism är att rikta ilska mot rivalen, vare sig det rör sig om pojkvännens kollega eller bonusdottern. Ett annat sätt att hantera ångesten som svartsjuka innebär är att utveckla ett kontrollbehov.

    Man kan försöka få mer empati med sina oönskade känslor i stället för att anstränga sig för att bli av med dem.

    Så vad kan man då göra om man kämpar med tung svartsjuka? Om känslan påverkar ens dagliga liv och sitter djupt kan man naturligtvis ha nytta av att gå i terapi. Men genom att öka sin kunskap och förståelse för fenomenet kan man komma långt på egen hand, menar Charlotta Björklind. Man måste lära sig hur man ska förhålla sig till sin svartsjuka – första steget är acceptans.

    – Man kan försöka få mer empati med sina oönskade känslor i stället för att anstränga sig för att bli av med dem. Att erkänna känslan av svartsjuka och inse att det är mänskligt att känna sig sårbar när man upplever sig vara bortvald är viktigt, men också att förstå att man inte kan äga någon.
    Ibland kanske man har förstått och accepterat att man är svartsjuk, men inte att man faktiskt aldrig kommer att kunna få en exklusiv relation.

    För att komma vidare måste man, enligt Charlotta Björklind, utröna vad man kräver av den andra, vad man har för behov och fundera på om de är rimliga. Är svartsjukan befogad eller kräver man för mycket av någon annan?

    – Svaret finns inte alltid i känslan i sig, man måste försöka se situationen ur alla inblandades perspektiv och sedan fundera över var ens egna gränser går.

    Ofta inser man då att kraven man ställer är orimliga. Om man exempelvis är svartsjuk på sina bonusbarn måste man acceptera att barnen alltid kommer först för ens partner. I vissa fall kan svartsjuka dock vara en viktig signal. Att faktiskt bli bortvald gång på gång kan givetvis vara ett reellt problem. Om pappa aldrig har tid på grund av sin nya fru eller mamma favoriserar ett av sina vuxna barn bör man kommunicera det och bli tagen på allvar.

    Det som kan verka mest självklart, att alla inblandade berättar för varandra om hur de känner, tänker och vilka behov de har, sker enligt Charlotta Björklind inte särskilt ofta i svartsjukesituationer. Trots att det påverkar dynamiken i familjen och skapar stora konflikter, sopas just ordet svartsjuka inte sällan under mattan.

    De flesta människor vill inte någon annan illa om de förstår de andra parternas situation.

    – Ofta krävs det inte så mycket som man skulle kunna tro. Om alla i familjen sätter sig ner och pratar i lugn och ro, försöker förstå varandra, visar respekt och tar ansvar för situationen kommer man långt. De flesta människor vill inte någon annan illa om de förstår de andra parternas situation.

    Om det är barn och ungdomar inblandade så ligger ansvaret förstås på de vuxna, men det är viktigt att kommunicera på en nivå som barnen kan uppfatta och fråga om de själva känner svartsjuka mot till exempel sina bonusföräldrar.

    Men man behöver inte ha traumatiska upplevelser med sig från barndomen för att drabbas av svartsjuka. Även om den som har en grundmurad trygghet löper mindre risk att bli svartsjuk så kan vem som helst bli det.

    – Även en trygg person kan bli sviken och efter det utveckla svartsjuka. Vissa säger att de aldrig är svartsjuka, men ingen människa är immun mot den känslan.

    Annons

    ”Den exklusiva relationen har vi nog endast som spädbarn med våra vårdnadsgivare eller i den akuta förälskelsen, annars är det inget vi kan kräva”, säger psykoanalytikern Charlotta Björklind.

    Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X