Recension

XerxesG F Händel - Xerxes

Under strecket
Publicerad
Annons

I botten av Händels opera gror ett triangeldrama: Xerxes plötsliga intresse för sin bror Arsamenes kära Romilda. Därifrån invecklas historien på sedvanligt förvirrat sätt med förklädnader, falska förespeglingar och maktspel. Operan är mest känd för arian ”Ombra mai fu”. Dirigenten William Christies och Les Arts Florissants inspelning av ”Xerxes” (i italienskt original ”Serse”) är mycket välkommen men inte invändningsfri. Orkesterspelet är solitt och ändå elegant transparent, men en del långsamma tempon och utjämnad dynamik gör att det bitvis vilar en missklädsam stelhet över produktionen. Helhetskaraktären är överraskande torr, lätt akademisk, trots att det är inspelat live. Intrycket inkluderar mer sällan Anne Sofie von Otters ganska animerade porträtt av Xerxes, men ett större utropstecken får ändå sättas vid Sandrine Piau för den vokala spänsten i rollen som Atalanta, Romildas syster.

Tony Lundman

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons