Annons
Recension

Fanny och AlexanderFyrverkeri utan känsla

BLEKT. Fanny och Alexander på Dramaten är en teatral fest, såväl lång som intelligent och välkomponerad. Men trots det och enskilda magnifika prestationer vill spelet inte lyfta.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ingmar Bergman blev, ironiskt nog, världsdramatiker först efter sin död 2006. Filmmanus gjordes om till pjäser som vida överglänser den grupp tidiga moraliteter han skrev under 1940- och 50-talen. Det är som om scenkonsten först nu hunnit ikapp det filmiska med sina möjligheter till klipp och närbilder. Teatern skyr inte mer det sönderslagna och det ofullgångna.

Fanny och Alexander har äntligen kommit hem. Dramaten stod stolt som en vit marmorklippa. Röda mattan var utrullad, figuranter med facklor på plats liksom kungaparet. Så är ju också detta verk en teatral fest som börjar med julkrubba och dans runt granen och slutar med sommarlov och vitklädd Tjechovstämning. Bergman skrev en lovsång till scenen som provrum för masker och identiteter men också livslögner.

Annons
Annons
Annons