Recension

Harry Potter och Hemligheternas kammareFylld av äventyr - mindre av magi

Publicerad
Annons

Förväntningarna inför uppföljaren till fjolårets succéfilm om den omåttligt populäre unge Harry Potter är förstås enorma, i synnerhet som många anser att böckerna, hittills fyra, bara blir bättre och bättre för varje ny del. Men nej, tyvärr, det här är alls ingen märkvärdig film.

Sommarlovet är nästan slut och det är dags för den nu tolvårige Harrys andra år på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster. Men någon vill hindra honom från att fara tillbaka, en tragikomisk liten husalf vid namn Dobby är beredd att ta till livshotande knep för att få Harry att hålla sig borta från Hogwarts, där faror sägs vänta. Harry låter sig dock inte stoppas utan återförenas lyckligt med sina skolkamrater Ron och Hermione, professor Dumbledore, skogvaktaren Hagrid, spöket Nästan huvudlöse Nick och de andra originalen i skolan. Det dröjer dock inte länge innan märkliga saker börjar hända. Någon tycks verkligen vilja döda Harry, en efter en blir eleverna förstelnade och vår unge hjälte visar sig ha magiska krafter ingen har anat; onda krafter, ormviskarkrafter, som hör hemma i ärkefienden Voldemorts släktträd. Rykten om att Hemligheternas kammare har öppnats sprids och med dem otäcka idéer om de renrasiga häxornas och trollkarlarnas överlägsenhet och ”smutsskallarnas” - de med vanliga människor, mugglare, i familjen - mindervärde.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons