Annons

Dick Harrison:Fy farao vilken myt!

Foto: Piero Oliosi/AP

Drabbades alla inblandade i upptäckten av Tutankhamons grav verkligen av en förbannelse? Den här veckan nagelfars en inte så långlivad skröna.

Under strecket
Publicerad

Så här i semestertider kan det vara intressant att lägga de stora historiska spörsmålen därhän och istället ta sig an en och annan märklig och fantasieggande skröna. Påfallande ofta inbillar vi oss att de har hundratals år på nacken, men när vi granskar dem närmare visar det sig nästan alltid att de är moderna påfund. Under årens gång har jag skrivit om flera sådana fenomen – Bermudatriangeln, fredagen den 13:e, yetin, för att nämna några. Idag är det dags för en annan besynnerlig föreställning som Hollywood har tjänat mycket pengar på: faraos förbannelse.

De flesta tv-tittare och biobesökare som gör bekantskap med skrönan tror sig veta att det handlar om uråldrig magi: för att skydda de egyptiska kungagravarna från intrång lades förbannelser på sigill, portar och sarkofager. Blotta vetskapen om detta förmodades få gravplundrarna att hålla sig borta. Det faktum att nästan alla gamla kungagravar hade plundrats grundligt redan i forntiden var inget som journalister fäste sig vid. Det enda som behövdes var några lägliga dödsfall och en någorlunda spektakulär gravöppning – sedan var det fritt fram att lägga fram teorier om ”faraos förbannelse”.

Annons
Annons
Annons