”Fullständigt ofattbart besked att han är död”
Thorbjörn Fälldin kunde nästan inte få fram ett ord när han insåg att Olof Palme, hans motståndare från tuffa valrörelser, var mördad. Korrespondenten Ulf Nilson hade bara en fråga: hur långt han skulle skriva.
SvD:s Jonas Gummesson minns arbetet som nyhetsjournalist på mordnatten för 30 år sedan.
Mordplatsen på Sveavägen.
Paret Palme gick på biografen Grand på Sveavägen tillsammans med sonen Mårten och hans flickvän på kvällen den 28 februari 1986. De såg filmen ”Bröderna Mozart”.
Mordplatsen på Sveavägen.
Svenska Dagbladet, 29 februari 1986.
Det första tipset handlade om att det hade varit skottlossning på Sveavägen. Reportern Tommy Schönstedt, som tog emot samtalet, satt alldeles bakom mig på Expressens redaktion och gav sig iväg utan att tveka en sekund.
Olof Palmes namn nämndes i ett tidigt skede: det kan vara Palme, han är skjuten, han kanske är död. Det var overkligt och svårt att förhålla sig till. Det officiella dödsbudet kom efter en timme och då gick arbetet med att göra om tidningen redan på högvarv.