X
Annons
X
Recension

Stranger things Fulländad sträcktittning i ljuvt 1980-talsdis

Netflix-serien ”Stranger things” är perfekt sommar-tv – en ryslig och välsmakande hyllning till 1980-talets populärkultur.

Foto: Netflix

Med ”Stranger things” återskapar Duffer-bröderna, seriens skapare, skickligt ett skimrande 80-tal. Vinjettmusik, logotyp, kameraåkningarna – allting är nästan alldeles för snyggt iscensatt, på gränsen till konstruerat: ett scenografiskt tillstånd snarare än hur en småstad i USA verkligen såg ut på 1980-talet. Intrycket förstärks av de utstuderade populärkulturella referenserna: BMX-cyklar, ”Star Wars”-leksaker, animerade tv-serien ”He-Man” på tv:n, ”The thing”-affischer, Atari, ”Dungeons and dragons”. En ny generation män bereds nu alltså plats att upphöja uppväxtåren till skimrande nostalgi, ett tröttsamt fokus på ett särskilt utanförskap traditionellt reserverat för pojkar.

Samtidigt: detta är en version, av många, av 1980-talet – och den är trots invändningar oerhört välsmakande. Något som förstärks av Kyle Dixons och Michael Steins melankoliska syntmattor och det ljuvliga 80-talsdis som omsluter serien. Dessutom har upphovspersonerna aldrig gjort någon hemlighet av att deras serie framför allt ska ses som en kärleksfull hyllning till årtiondet.

Caleb McLaughlin, Noah Schnapp, Millie Bobby Brown och Gaten Matarazzo.

Foto: Netflix Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X