Recension

Den besjälade naturen, Friedrich – åtta samtida kommentarerFrusna ögonblick inför mystiken

Caspar David Friedrich: Havsstrand i månsken, olja på duk, cirka 1885-1886. Till höger Kvinna i morgonsol.
Caspar David Friedrich: Havsstrand i månsken, olja på duk, cirka 1885-1886. Till höger Kvinna i morgonsol. Foto: CASPAR DAVID FRIEDRICH
Under strecket
Publicerad
Annons

Ingen bildkonstnär har iscensatt blicken som redskap för att nå det magiska och lockande avlägsna som den tyske målaren Caspar David Friedrich (1774–1836). I bild efter bild manar han fram mystiken i ett fjärran berglandskap eller bortom havshorisonten eller långt inne i en mörk grotta. Han antyder och låter oss ana. I sina landskapsmålningar iscensätter han längtan – längtan efter ett ogripbart
något.

Samtida poeter som Novalis i Tyskland, Keats och Wordsworth i England skulle formulera sig kring liknande outsägliga aningar i landskapet, aningar inte minst om en gudomligt besjälad natur. När vår egen Dan Andersson hundra år senare skriver den omåttligt populära dikten som börjar ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången” är det romantiker som Friedrich som visat vägen till en sådan upplevelse.

Annons
Annons
Annons