X
Annons
X
Recension

Stina Piper. Grevinna i 1700-talets Sverige Fru Piper tar plats i historien

FRIHETSTID En halshuggen make, en ­ambassadör till älskare och en andre make som var kansliråd. Det fanns många berömda män runt Stina Piper, men det är först efter ett gediget detektiv­arbete i dagböcker och arkiv av Carin Bergström som den bleka grevinnan själv blir synliggjord.

Historien är full av ståtliga gestalter, karismatiska herrar som tittar glosögt på oss från porträtten, nästan störande medvetna om sin makt och betydelse. När man vandrar genom en konstsamling – som nyligen, på Roslinutställningen – drabbas man lätt av okontrollerbar lust att påminna sig själv om deras dödlighet, för att inte säga deras mänsklighet: han där var en skurk, hans granne hade syfilis – och här var visst en som avrättades för högförräderi.

Men historien äger också små gestalter, blekare och mindre tydliga. Inte sällan gäller det kvinnorna. I konstsamlingarna syns de som täcka ungflickor eller som pendang till en betydande makes porträtt. Historieböckerna ägnar dem mindre uppmärksamhet, och i biografier skymtar de mest förbi som dotter, maka och mor. De tycks till förväxling lika. Inga böcker har de skrivit, inga beslut har de fattat… jo förstås, om hushåll och familj, om tjänarstaber, slott och gårdar… men inget av vikt, väl? Inte som karlarna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X