X
Annons
X
Recension

Retrotopia Fröst skjuter ut oss i ett hoppfullt kosmos

Premium

Martin Fröst når med "Retrotopia" finalen i en triptyk med "Dollhouse" 2013 och "Genesis" 2015. Titeln syftar på sociologen Zygmunt Baumans sista bok som Fröst citerar i sin musikaliska talkshow. Han filosoferar, smeker fram toner ur en osynlig luftharpa, och vandrar barfota över scenen likt en schamanistisk Zarathustra.

Klarinettisten och dirigenten Martin Fröst leder Kungliga Filharmoniska orkestern i
Klarinettisten och dirigenten Martin Fröst leder Kungliga Filharmoniska orkestern i "Retrotopia".  Foto: Jan-Olav Wedin

Skuggan av både Hans Rosling och Leonard Bernstein faller över Konserthusets dramatiskt upplysta scen när Martin Fröst slår av Kungliga Filharmoniska orkestern och faller in i föreläsarmodus. Som en påstridig, smått pretentiös motståndsledare attackerar han framtidsskräcken som styr våra liv. Rädslan som (enligt Zygmunt Bauman) leder bort från utopin till ”retrotopin”; historien som nostalgisk snuttefilt, nationalism, ett fenomen som Trump. Fröst vill tvinga oss att lyssna till musiken som brusar i världsalltet utan avbrott, och visar vägen uppåt, bort från rädslan. Men han pratar ibland så mycket att jag inte hör den.

Under kvällens lopp kopplar Martin Fröst ihop två revolutionärer, Beethoven och Mozart, med fyra svenska tonsättarstjärnor – se framtiden! Uvertyren till Mozarts "Figaros bröllop" och Beethovens misskända 4:e symfoni får kammarmusikalisk transparens, och upplysningens vind blåser rätt in i den svenska musikhistorien och in i andra halvlek.

Klarinettisten och dirigenten Martin Fröst leder Kungliga Filharmoniska orkestern i "Retrotopia". 

Foto: Jan-Olav Wedin Bild 1 av 2

Koreografen och dansaren Virpi Pakhinen i ett solo med hieroglyfisk relief till Victoria Borisova-Ollas "Exodus".

Foto: Jan-Olav Wedin Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X