Recension

Kungl Filharmonikerna. Verk av Sibelius och Nielsen.Fröst reser en milstolpe i Carl Nielsens konsert

Publicerad
Annons

För att fastställa närmaste släkting till Carl Nielsens klarinettkonsert krävs inget fadersskapsprov. Pappan är omisskännligt den femte symfonins första sats, vilket hörs i klarinettens avslutande dialog med den lilla trumman. Kanske också i de bägge fagotternas halvvakna dagdrömmar i symfonins inledning.

Om konserten i allmänhet uppfattats som uppkäftig och bråkig beror det inte enbart på arvsmassan. Det är lättare att sätta byxor på en vildkatt än att tämja solostämman, därtill så suveränt som ”klarinettens Fred Astaire”, Konserthusets artist-in-residence Martin Fröst, demonstrerade på lördagseftermiddagen. Må vara att tonen av allt putsande förlorat mycket av den föregående generationens mahognyfärg och blivit nästan vit. Men det var inte fel eftersom Fröst strävade efter att återskapa konsertens jungfruliga tillstånd av obesvärad lek – ett tillstånd som han ogärna ville lämna att döma av den extra långa sluttonen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons