X
Annons
X
Recension

Skugga-Baldur Frodig sagaom kärlek och hämnd

Premium

Den moderniserade folksagan om kärlek och sublim vedergällning blev Sjóns genombrott och fick Nordiska rådets prisjurys bifall. Här blommar Ovidius i jökelgruset, skriver Stefan Spjut.

Skuggabaldur heter den fasansfulla rävkatt eller katträv som raskar över den isländska folktrons jöklar. Att hon framsprungit ur Balders bländvita sken, som en illmarig kontrast, det hörs på namnet. Och liksom Balder bara kunde dräpas av mistelkvisten, måste skuggabaldur knivas ihjäl: att skjuta den rackan går inte.
Detta, och mycket annat, begriper inte den nedrige prästmannen Baldur Skuggason som ligger i en snödriva och siktar på en blå fjällrävhona i början av Sjóns kortroman Skugga-Baldur.

Pastor Baldur ska vara en ljusets man, men är det inte. Han föraktar de svaga och bekämpar elektricitetens spridning. I själ och handling har han redan inverterat sitt namn, och bland jökelns kullar och klippor väntar de rättsskipande naturkrafter som ska fullborda förvandlingen. Omkastningen.
Sigurjón Birgir Sigurdsson, känd som Sjón, belönades med Nordiska rådets litteraturpris för "Skugga-Baldur", som är hans femte roman och den
tredje som är översatt till svenska språket. Och ja, boken är ett genombrott. "Dina ögon såg mig" (1994; på svenska 1997) och "Med skälvande tårar" (2001; på svenska 2004), är för all del två festliga och förbluffande böcker, men de genomsyras av en surrealistisk espri och vimlar av narraktigheter som man måste vara inbiten surrealist för att mäkta med, och kanske också islänning.
Personligen har jag svårt för surrealister, för ingenting törs de ta på allvar och avhandla i vaket tillstånd, allra minst sin egen konst.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X