Frikyrkan var den svenska demokratins vagga

Baptistförsamlingen i Kvissleby firar 100-årsjubileum 1960.
Baptistförsamlingen i Kvissleby firar 100-årsjubileum 1960. Foto: Norrlandsbild/Gunnar Westerlind

KULTURDEBATT Baptisterna var de första att stå upp för individens rätt att själv välja sin tro – den totala motsatsen till hederskultur, skriver Vibeke Olsson.

Under strecket
Publicerad
Författaren Vibeke Olsson håller gudstjänst i baptistförsamlingens 1890-talskyrka på Östermalm, 1986.

Författaren Vibeke Olsson håller gudstjänst i baptistförsamlingens 1890-talskyrka på Östermalm, 1986.

Foto: Leif R Jansson
Annons

Debattens vågor har gått höga om hederskultur i frikyrkan. Som framgår i en replik av Sveriges kristna råd här i SvD (7/3) så är frikyrkan ett allt annat än entydigt begrepp. Numera är även Svenska kyrkan formellt en frikyrka – men även om vi väljer en mer traditionell indelning så kan frikyrkor vara både folkrörelsekyrkor och mer auktoritära, ofta USA-inspirerade.

Utan tvekan har många människor farit illa av en dömande förkunnelse. Under 80-talet var jag pastor i en liten baptistförsamling, Elim i Stockholm. Vi var bland de första i Sverige att välkomna kristna homosexuella – man sa inte hbtq-personer på den tiden. Att möta dessa människor som för första gången fick gå till nattvarden och vara sig själva blev oförglömliga upplevelser.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons