Frihetens pris: skulder och ensamhet

UPPEHÅLLSTILLSTÅND. Lättnaden över att få stanna kan naggas av svåra minnen, övergivenhetskänslor och skulder till både smugglare och familj. För många är det nu den egentliga resan börjar.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Satar är från Afghanistan och har varit i Sverige i två år och har nu fått permanent uppehållstillstånd  Här är han med Peter Svenburg, som tidigare var hans gode man, nu fortsätter de kontakten som kompisar.

Satar är från Afghanistan och har varit i Sverige i två år och har nu fått permanent uppehållstillstånd Här är han med Peter Svenburg, som tidigare var hans gode man, nu fortsätter de kontakten som kompisar.

Foto: PATRICK SÖRQUIST
Annons

– Ska jag må bra kan jag inte tänka på det som varit. Jag stänger dörren och blickar framåt, annars blir jag inte fri, säger Satar som vi har berättat om flera gånger i den här artikelserien. Han fick sitt uppehållstillstånd för över ett och ett halvt år sedan.

Men när vi börjar prata om hans mamma blir det genast mer komplicerat. Röda korsets efterforskning ledde spåren tillbaka till Afghanistan där hon fort­farande lever. Satar hade sedan länge tappat hoppet om att hon och brodern levde.

Annons
Annons
Annons