”Friande terrordom visar Sveriges aningslöshet”

Danmark verkar kunna hantera terrorfall på ett annat sätt än
Danmark verkar kunna hantera terrorfall på ett annat sätt än Foto: Pressbild, Tomas Oneborg

Om vi inte ska leva på hoppet att svenska jihadister tas om hand av dansk rättskipning eller att de slutgiltigt neutraliseras när de söker sig till Mellanösterns slagfält, så måste något göras med svensk lagstiftning. Det skriver Per Bauhn, professor i praktisk filosofi.

Under strecket
Publicerad
Annons

Att få personer fälls för terrorbrott i Sverige handlar inte om att vi skulle ha få terrorister, utan snarare om att beviskraven är så högt ställda att det i praktiken inte går att fälla någon som inte blir påkommen med en bekännelse i ena handen och en bomb i den andra. Svea hovrätts friande dom i målet med mannen som var åtalad för förberedelse till terrorbrott vittnar om en juridiskt skolad ovilja att se helhetsbilden och i stället gå vilse i en redogörelse där enskilda komponenter ska bedömas var för sig. Alltså blir man tvungen att gå med på att det visserligen är styrkt att mannen är IS-sympatisör, att han har kontakter med IS-krigare, att han har införskaffat kemikalier, gasmask, bajonetter och stridshandskar, att han har skaffat sig tillgång till en bombinstruktion, att han nog inte menar ”bröllop” i vanlig mening när han chattar om sina planer med sina jihadistvänner, men att det ändå inte är styrkt att han faktiskt planerade att begå ett terrorbrott. Domstolen ser alla detaljer, men nekar sig själv möjligheten att knyta samman trådarna, eftersom, som man skriver, ”en dom inte får grundas på ett helhetsintryck av det framlagda materialet utan att en bedömning ska göras av de enskilda bevisen”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons