Annons

”Friande terrordom visar Sveriges aningslöshet”

Danmark verkar kunna hantera terrorfall på ett annat sätt än
Danmark verkar kunna hantera terrorfall på ett annat sätt än Foto: Pressbild, Tomas Oneborg

Om vi inte ska leva på hoppet att svenska jihadister tas om hand av dansk rättskipning eller att de slutgiltigt neutraliseras när de söker sig till Mellanösterns slagfält, så måste något göras med svensk lagstiftning. Det skriver Per Bauhn, professor i praktisk filosofi.

Publicerad

Att få personer fälls för terrorbrott i Sverige handlar inte om att vi skulle ha få terrorister, utan snarare om att beviskraven är så högt ställda att det i praktiken inte går att fälla någon som inte blir påkommen med en bekännelse i ena handen och en bomb i den andra. Svea hovrätts friande dom i målet med mannen som var åtalad för förberedelse till terrorbrott vittnar om en juridiskt skolad ovilja att se helhetsbilden och i stället gå vilse i en redogörelse där enskilda komponenter ska bedömas var för sig. Alltså blir man tvungen att gå med på att det visserligen är styrkt att mannen är IS-sympatisör, att han har kontakter med IS-krigare, att han har införskaffat kemikalier, gasmask, bajonetter och stridshandskar, att han har skaffat sig tillgång till en bombinstruktion, att han nog inte menar ”bröllop” i vanlig mening när han chattar om sina planer med sina jihadistvänner, men att det ändå inte är styrkt att han faktiskt planerade att begå ett terrorbrott. Domstolen ser alla detaljer, men nekar sig själv möjligheten att knyta samman trådarna, eftersom, som man skriver, ”en dom inte får grundas på ett helhetsintryck av det framlagda materialet utan att en bedömning ska göras av de enskilda bevisen”.

Samma krystade aningslöshet lyser igenom i fallet från 2012 då tre män stod åtalade för att ha sökt mörda konstnären Lars Vilks på Röda Sten Konsthall i Göteborg. Såväl tingsrätt som hovrätt fann det styrkt att männen hade tagit del av propagandamaterial från våldsbejakande islamistiska rörelser, att de ville ”sammanträffa” med Vilks, att ”mycket tyder” på att de nog inte hade varit ”främmande” för att använda knivarna om de fått tag på honom. Ändå friades de från anklagelsen om mordförsök, eftersom man trots allt inte ansåg det styrkt att de faktiskt skulle använda knivarna till att skada Vilks. Återigen måste man fråga sig: Vad trodde domstolen att männen skulle ha gjort med knivarna om inte döda Vilks? Hjälpt honom att raka sig? En av männen dödades senare i Mosul när han stred på IS sida.

Annons
Annons
Annons