Annons

Fransk rival heligt vred på Linné

Fransmannen Buffon var 1700-talets mest läste filosof och vetenskapsman. Han drevs av tidsandans ideal om att inventera och rationellt förvalta naturen och hade långt före Darwin tankar om naturligt urval. Kollegan i Uppsala tyckte han var enfaldig.

Under strecket
Publicerad

George Louis Leclerc de Buffon (1707–1788).

Bild 1 av 1

George Louis Leclerc de Buffon (1707–1788).

Bild 1 av 1
George Louis Leclerc de Buffon (1707–1788).
George Louis Leclerc de Buffon (1707–1788).

Mot slutet av 1740-talet sitter den franske naturvetaren George Louis Leclerc de Buffon på något av sina arbetsrum och skriver, eller möjligen dikterar, förordet till vad som ska bli hans stora livsverk om naturens historia. Buffon har 40 år kvar att leva, och han kommer att ägna en stor del av denna tid åt att ge ut de totalt 36 volymer som verket till slut ska bestå av. När det blir dags för Buffon att redogöra för sina vetenskapliga metoder tycks känslorna börja svalla. Han ägnar flera sidor åt att kritisera en ”systematiker” som han inte vill nämna vid namn, men som bland annat framfört den enfaldiga idén att man ska klassificera växterna efter deras antal ståndare och pistiller. ”Om inte allt detta”, skriver Buffon, ”skulle ha varit presenterat med ett visst sken av mystisk ordning, och inlindat i grekiska och botanisk lärdom, hade man då varit så sen att påvisa det löjliga i en sådan metod?”

Annons
Annons
Annons