Annons

Jesper Olsson: Från vaxrulle till fildelning

Enrico Caruso blev den första stjärnan på skiva mycket tack vare att han var tenor – basar och sopraner kunde inte fångas upp av dåtidens fonografhorn. In- och uppspelningsteknikens historia spelar en större roll för vårt musiklyssnande än vi ofta är benägna att tro.

Publicerad

**”De bossar, advokater och ekonomer **som på sistone dragit in mest pengar på musikbranschen börjar nu bli rädda för en teknologi som utjämnar det kreativa fältet och gör konstnärer och artister svårare att blåsa.” Orden kommer från Chuck D, förgrundsfigur i en av de senaste decenniernas mest omtalade hip hop-grupper: Public Enemy. De yttrades redan 1999, vid en tidpunkt innan Napster hade kommit och gått, innan fildelning hade slagit igenom och förbjudits i lag, men då internet och uppkomsten av mp3-filer hade upplåtit en ny, lockande horisont för distribution och lyssnande av musik.

Men ”bossarnas” rädsla som sådan var långt ifrån ny. Det hot de skymtade i cyberrymden – en utplåning av mellanhanden, ett åsidosättande av skivbolag och skivbutiker – är närmast en perenn i den moderna musikens historia. En historia som inte låter sig frikopplas från teknologin, men som inte heller låter sig begränsas till en enda konstart, en enda marknad för underhållning, utan snarare kan betraktas som ett inslag i en senmodern medieålder, där frågan om vem som har rätten och makten att lagra och sprida information utgör navet. Det var en rubbning av denna rätt som Chuck D talade om. Det är samma rubbning som skymtar i sommarens förbud mot fildelning. Men intressant nog är det också en rubbning som leder oss tillbaka till den moderna mediehistoriens gryning, där Thomas Alva Edison en dag, 1877, traskar upp på redaktionen för Scientific American för att, med utpräglad känsla för pr, demonstrera sin senaste uppfinning, fonografen: en maskin som kan fånga in och spela upp ljud ur en omgivande verklighet.

Annons
Annons
Annons
Annons