Ruiner: Första häftet (I-XXII)Från trög prosa till makalös klimatdikt

Fredrik Nyberg, född 1968, är poet och lektor i litterär gestaltning vid Akademin Valand, Göteborg.
Fredrik Nyberg, född 1968, är poet och lektor i litterär gestaltning vid Akademin Valand, Göteborg. Foto: Emelie Asplund

I sin nya diktbok återvänder Fredrik Nyberg till det stora idébygget. De långa prosastyckena faller på sin egen tyngd – men i de mer spontana dikterna är han bättre än någonsin, skriver Lyra Koli.

Under strecket
Publicerad
Foto: Norstedts
Annons

”Idéer genererar inte dikt. Dikt genererar ibland idéer.” Så står det i Fredrik Nybergs förra diktsamling ”Offerzonerna”, som var ett klart steg framåt och ur hans föregående trilogi, ”Att bli ved I-III”. Till skillnad från deras något stela systematik brusade ”Offerzonerna” av uppbrott och sönderfall, i dikter drivna av en slitande desperation som är ovanlig i Nybergs diktning. Men den oregerliga energin påminde också om den underbara ”Nio, nine, neun, neuf” från 2008, som föregick hans doktorandutbildning i litterär gestaltning vid Valand.

Litterär gestaltning är en form av konstnärlig forskning, som går ut på att författare ska skapa kunskap i, om och som litterär praktik. Även om det kan finnas positiva aspekter med att poeter avlönas i fem år för att utveckla sitt skrivande innebär också den traditionslösa institutionaliseringen flera risker. I värsta fall genereras doktorandarbeten som saknar både den dialogiska, citerbara aspekten av humaniora, och litteraturens levande relation till sin publik. Det riskerar att bli en loop av dikter skrivna för att poeten själv ska skriva en avhandling om dem, och en forskning som går ner sig i svårtillgänglighet utan vedertagna akademiska ingångar. Själv känner jag ingen som har orkat läsa hela Nybergs 600-sidiga avhandling ”Hur låter dikten? Att bli ved II”, inte ens de av mina vänner som annars är berättigat entusiastiska över hans författarskap.

Annons
Annons
Annons