Recension

Effi BriestFrån tragedi till utopi

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Theodore Fontanes roman Effi Briest från 1895 kan beskrivas som det tyska svaret på Gustave Flauberts Madame Bovary 1857 och Leo Tolstojs Anna Karenina (1873-77). All tre handlar om kvinnor som bryter mot konventionerna genom att söka kärleken utanför äktenskapet och som straff krossas av samhället. Det är lätt att glömma att det bara är drygt hundra år sedan hederskulturen härskade även på våra breddgrader och mannens ära vilade på kvinnans ärbarhet. En gång nedsölad kunde den bara tvättas ren i blod – duell med mannen och evig förvisning för kvinnan.

Effi Briest är bara 17 år när hon gifts bort av sina föräldrar med den tjugo år äldre Instetten som en gång uppvaktade hennes mamma men fick nej. Nu är han en man på väg upp i den preussiska staten och ett oemotståndligt parti. Inte minst får mamman se sina drömmar förverkligade. Oskuldsfulla Effi har ingen egen uppfattning. Men ganska snart känner hon sig övergiven i den isolerade hålan Kessin där hon väntar medan mannen arbetar i Berlin. När hon uppvaktas av den charmerande majoren von Campas kan hon inte säga nej. När deras kärlekshistoria genom en slump avslöjas sex år senare är katastrofen ett faktum.

Annons
Annons
Annons