Från skamvrån till museisalen

Under strecket
Publicerad
Annons

PRAG Det är nästan som om man flyttats tillbaka till den gamla ”onda” tiden. Prags Rudolfinum, den tjeckiska filharmonins anrika lokaler som numera också hyser ett galleri för modern konst, har draperats i röda banderoller med braskande kommunistiska slagord. Inne i galleriet möts besökaren av bilder av arbetare med svällande biceps, högbarmade lantarbeterskor med famnen full av vetekärvar, för att nu inte tala om proletariatets alla ledarfigurer, Marx, Lenin och Stalin hälsande de jublande massorna med lyftad handflata på första maj under röda fanor som vackert bågnar under trycket av framstegets vind.
För första gången sedan den för 13 år sedan förvisades till historiens skräpkammare visas den kommunistiska plakatkonsten på nytt upp för allmänheten, låt vara under musealt ordnade former.
Redan 1994 visades på Galerie Rudolfinum under titeln ”Propaganda för lycka” en utställning om den sovjetiska stalinistiska kulturen. I samband med den föddes idén om att göra en motsvarande utställning om tillståndet
i Tjeckoslovakien. Också Tjeckoslovakien genomgick ju i början av 50-talet en period av stalinisering, med skenrättegångar och blodiga utrensningar liknande dem i Moskva vid mitten av 30-talet.
När rättning fordrades i de ideologiska leden krävdes av konstnärerna att de skulle ta täten. Konsten skulle (för att parafrasera texten på en de röda banderollerna) vara en positiv, revolutionärt fostrande förebild för de arbetande massorna. Alla avvikelser stämplades som ”formalism” och kunde i värsta fall leda till dödsstraff.

Uppdraget att ställa samman ett urval av 50-talets socialrealism föll på konsthistorikern Tereza Petisková, som vid Vetenskapsakademien i Prag bland annat är sysselsatt med att ställa samman ett verk i flera delar över den tjeckoslovakiska 1900-talskonsten. 1950-talets konst har de senaste åren varit ”om inte ihjältigen så i varje fall helt höljd i dunkel”, som Tomas Pospiszyl formulerar det i en stor artikel i den tjeckiska veckotidningen Tyden. Skammen över den stalinistiska epoken,
inte minst den kulturella likriktning som den totala underkastelsen under Sovjetunionens diktat medförde, har varit så stark att den närmast liknat ett tabu, menar han.
Också Petisková är förvånad över de enorma mängder tidigare okänt material man hittade när man väl började gräva:

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons