Från Sarajevo till Kobra

Hon gjorde karriär som superfeminist och engagerad samhällsreporter. Plötsligt blev det tyst om Clara Mannheimer. Nu återvänder hon till Sverige efter tre år som diplomathustru i Sarajevo. Nästa vecka sänds hennes program om SOS-Barnbyar, De glömda barnen, i TV3. Och i augusti blir hon chef för SVT:s Kobra. ”Under de senaste tre åren har jag gjort otroligt många grejer som känns helt ofeministiska. Men kvinnor måste få vara motsägelsefulla.”

Under strecket
Publicerad
När tv-succén Elbyl las ner tappade Clara Mannheimer tron på journalistiken. Nu kommer hon tillbaka, som tvåbarnsmamma: ”Jag har bättre balans. Läser jag sagor för Irma och Norah kan jag inte samtidigt kläcka idéer till höstens Kobra.”

När tv-succén Elbyl las ner tappade Clara Mannheimer tron på journalistiken. Nu kommer hon tillbaka, som tvåbarnsmamma: ”Jag har bättre balans. Läser jag sagor för Irma och Norah kan jag inte samtidigt kläcka idéer till höstens Kobra.”

Annons

Ett spädbarn gallskriker. Bomber faller. Hus förvandlas till ruiner. Med flimrande bilder från ett Sarajevo i krig inleds Clara Mannheimers bidrag till TV3 serien De glömda barnen, som sänds i nästa vecka. Tio år har gått sedan freden slöts, helvetet kan summeras i siffror: 200 000 människor miste livet. 25 000 barn förlorade en av sina föräldrar, eller båda. Hälften av landets befolkning förvandlades till flyktingar. 50 000 kvinnor och flickor utsattes för övergrepp. Många våldtäkter resulterade i graviditeter, kvinnor födde barn som de inte kunde ta hand om.
Vi kan använda andra termer, tala om massmord, massvåldtäkter och massgravar. Och överallt finns barnen. Barnen som överlevde. Barnen som fått betala det högsta priset.
– Fattigdomen i Bosnien ser inte ut som i Afrika, med uppsvällda magar. Därför är den svår att upptäcka – och förstå. För misären finns inuti människor, bakom det som verkar vara ganska vanliga liv. Alla som sett Modyssons film Lilja 4-Ever förstår vad jag menar.

Clara Mannheimer slår ut med händerna, ställer frågan som blir en sammanfattning av de snart tre år som hon själv har bott i Sarajevo.
– Om man inte på tio år har lyckats bygga upp alla hus, hur kan man då tro att människor har hunnit laga sina själar?
I tv-filmen, som är producerad av Waldo Kask, får vi följa henne till det barnhem som drivs av SOS-Barnbyar. Barnen sover under rena filtar, springer runt och leker, har fått nya ”mammor” som långsamt restaurerar deras trasiga små själar. Inget livsöde lämnas ut till tv-tittarna, men en manlig assistent lägger sin hand över en hög med personakter och konstaterar att aldrig, aldrig hade han som vuxen man överlevt vad dessa barn har tvingats gå igenom.
Och allt hände så nära oss. I Europa. En timmes flygresa från världsstaden Wien.
Clara Mannheimers röst är hög och upprörd:
– Det är det som är så chockerande. Att vi tillät det hända.
Jag minns henne som stridbar feminist och engagerad samhällsreporter. Först var hon uppmärksammad chefredaktör på Nöjesguiden, sedan gjorde hon succé i tv-programmet Elbyl. Så, plötsligt, var hon borta från både journalistiken och rampljuset.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons