Från Pol Pot till Paul Potts
Två händelser ur det första regeringsåret säger mer om hur samhället förändrats än tio långtidsutredningar tillsammans. Den 29 januari: Efter hela fyra månaders grubblande bestämmer sig familjen Reinfeldt för att lämna Täby och flytta in i Sagerska palatset. Den 14 juli: Kronprinsessan Victoria fyller år och får av regeringen en platt-tv i födelsedagspresent.
För en människa som tillhör kultureliten är bägge uppenbarligen obegripliga. Vad kan få någon att frivilligt bo i en mexitegelvilla? Hur kan en regeringschef vara så okultiverad att han uppvaktar med en konsumtionsartikel i stället för ett konstföremål? För lite drygt ett år sedan, innan regeringen blivit självförsörjande på politiska kriser, var det ännu tydligare. Då bestod en allvarligt menad kritik mot den nya regeringen i att den till stor del utgörs av vanligt folk. Att den nya kulturministern hälsades i tidningarna med utropet ”Nu dör humanismen, nu dör konsterna” var ingen slump. Den elitistiska kulturvänstern avskyr medelklassen. Att samma hatade medelklass nu faktiskt styr landet är ett förkroppsligande av dess värsta mardröm.