X
Annons
X

Sara Granath: Från hällristningar till Norén

Bångstyrig är ett ord som träder fram från sidorna i
Ny svensk teaterhistoria I–III (Gidlunds, 325 + 406 + 573 s), ett bamseföretag som äntligen baxats i mål. Och nog kan man ana en hel del bångstyrighet bakom de sammanlagt mer än 1300 sidorna, inte bara hos teaterledare och skådespelare, utan också hos akademiker i förhandling med anslagsgivande instanser.

Inte är det självklart hur en svensk teaterhistoria ska skrivas, men de tre volymerna utstrålar ändå auktoritet. Osäkerhet redovisas visserligen noggrant, men då rör det bristen på tillförlitliga källor eller motstridiga uppfattningar om en företeelses konstnärliga värde. Just detta slags osäkerhet är för övrigt en av de stora förtjänsterna i trebandsverket, som jag – för att låna tonen från böckerna själva – måste beteckna som en "seger". Få läsare kommer att plöja alla banden i ett sträck, men det är ett gott betyg att jag hejdats i min läsning av andra uppgifter, inte av tristess.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X