X
Annons
X

Från en skönhet till en annan

Vilhelm Ekelund var redan som 20-åring en av våra främsta lyriker, men lade snart diktandet åt sidan för en annan skönhet: tankens och ordets. En samlad och kommenterad utgåva av Ekelunds poesi är till glädje både för kännaren och den som ännu inte upptäckt Ekelund, skriver Carl-Johan Malmberg.

Vilhelm Ekelund
Samlade dikter I-II
Introduktion: Katarina Frostenson
Textredigering och kommentarer: Jonas Ellerström
288 + 345 s. Svenska Akademien
/Atlantis. CA 196:-/del

Tiden förtydligar - åtminstone på litteraturens område. Nu, i ett annat sekel, framträder två poeter som verkligt omistliga bland 1900-talets svenska diktare, två Ekar: Gunnar Ekelöf och Vilhelm Ekelund. Deras poesi har inte bara en helt egen röst utan duger att bära med sig genom livet.
Vad gäller Ekelund är det desto märkligare för att hans lyriska period var så kort, sex-åtta intensiva år, och poeten var så ung, i sena tonåren och tidiga 20-årsåldern. Hans sjunde diktsamling, "Dithyramber i aftonglans" publicerades 1906 och blev hans sista (fast han översatte poesi och skrev enstaka dikter livet ut).
Ekelund gick med boken "Antikt ideal" från 1909 över till ett annat slags författarskap, essäistik, aforistik, så småningom allt mer språkligt egensinnig. Han tog avstånd från den alltför känslosamma och veka lyriken. Även om
han aldrig gav upp litteraturen - han tänkte förmodligen inte ens tanken, fast han föraktade den litterära offentligheten, "geschäftet" kallade han den - ter han sig som något av en svensk Rimbaud, han som i avskedsdikten "En tid i helvetet" kunde skriva: "Det förflutna är dött. Nu kan jag värdigt hälsa skönheten."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X