Recension

Beatriz och himlakropparnaFrän destruktivitet utan andrum

Under strecket
Publicerad
Annons

I en översikt över den nya spanska prosan skriver Ulf Eriksson att författarinnan Lucía Etxebarria ”har ett driv man inte kan vara likgiltig inför” (SvD 22/1 2006). Det gällde hennes roman ”Un milagro en equilibrio”, och det gäller även de tidiga romaner av Lucía Etxebarria som givits ut på svenska, ”Kärlek, nyfikenhet, Prozac och tvivel” och Beatriz och himlakropparna, som i dag kommer i Manni Kösslers översättning.

Nej, likgiltig är det svårt att vara. Ämnet tvingar sig på. Etxebarria skriver i jag-form. Det handlar om en ung kvinna, Beatriz, som återvänder till Madrid efter fyra års studier i Edinburgh dit hon mer eller mindre flydde från en destruktiv vänskap med en kvinna som hon älskade och kvinnans olika män, den ena värre än den andra om än på skiftande sätt: knarkare, småtjyvar, företagsledare. I Edinburgh levde Beatriz med en annan kvinna, den kattlika Cat. De förenas i en brännande sexualitet, men i Beatriz medvetande spökar hela tiden den kvinna hon tidigare älskat, Mónica.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons