Annons

Hans-Roland Johnsson: Från Alexandria med kärlek och anarki

NYUTGÅVA. Den värld som Lawrence Durrell tecknade i sitt magnum opus ”Alexandriakvartetten” rymmer både extrem sensualitet och intellektuell asketism. Romansviten är snarare en intressant representant för den engelska litteraturen på 50-talet än konstnärligt övertygande.

Publicerad

Bland den mängd av skönlitterära verk som under århundraden har producerats är det bara ett litet fåtal som fortsätter att lysa upp den litterära himlen under en längre tid. Den litteratur vars konstnärliga och intellektuella innehåll inte förmår engagera senare tiders läsare blir historiska dokument till vilka knappast några andra än forskare och specialister vänder sig. Detta betyder naturligtvis inte att skönlitteratur som trots allt lever vidare och traderas från en läsargeneration till en annan inte i hög grad är präglad av tidsandan. Tvärtom: författare som Dante, Austen, Dostojevskij, Melville och Proust är alla bundna av sin tids sociala och litterära konventioner, men till skillnad från så många av sina samtida kolleger rymmer deras verk sådana konstnärliga kvaliteter och ett sådant psykologiskt och andligt djup att de även idag väcker beundran och inspiration.

Den äldre litteratur som kan betraktas som kanonisk är lätt att ringa in. Betydligt svårare, däremot, är att bedöma litterära alster i ett medellångt perspektiv om, säg, 30 till 70 år, det vill säga den litteratur som ännu inte har förlorat sin aktualitet och som står kvar i våra bokhyllor.

Annons
Annons
Annons
Annons