Annons

Eddy Nehls:Framtiden oviss för folkkär forskning

Sigurd Erixon ledde Nordiska museets etnologiska fältarbeten 1916–34.
Sigurd Erixon ledde Nordiska museets etnologiska fältarbeten 1916–34. Foto: Nordiska museet

Samtidigt som folklivsforskningen i Sverige firar 100 år som akademiskt ämne riskerar disciplinen att gå samma öde till mötes som det bondesamhälle vars försvinnande en gång var den tändande gnistan. Ändå har behovet av etnologisk kulturanalys sällan varit mer akut än idag.

Under strecket
Publicerad

I år är det 100 år sedan etnologi etablerades som universitetsämne i Sverige, när Nils Lithberg erhöll den Hallwylska professuren i Nordisk och jämförande folklivsforskning. Tyvärr har jubileet gått tämligen obemärkt förbi, även bland etnologerna själva. Det är trist, inte bara av nostalgiska skäl. Etnologisk forskning handlar om något som angår oss alla. Ingen kommer undan kulturen, och den kulturförnekande kultur som håller på att växa fram idag är också kultur. Trots att ämnets samhällsrelevans är större än kanske någonsin och även om etnologi är ett av de mest folkkära akademiska ämnena håller det tyvärr, liksom det gamla bondesamhället, på att lösas upp som en konsekvens av förändringar inom den högre utbildningen. 

Ämnet växte fram i den nationalromantiska anda som rådde i Sverige vid slutet av 1800-talet, som ett svar på insikten om att det gamla bondesamhället höll på att försvinna. De tidiga etnologerna såg det som att man var ute fem i tolv och försökte rädda det som räddas kan. Nordiska museets rika samlingar av allmogeföremål är ett resultat av etnologers ihärdiga insamlingsarbete, ofta per cykel och med studentmössa på huvudet. Etnologi har sedan början varit ett ämne som står i nära kontakt med människor och deras vardagsliv och forskningen har ofta handlat om sådant som andra vetenskaper av olika anledningar valt att bortse från.

Annons
Annons
Annons