X
Annons
X
Recension

Människoskymning - Främlingskap, frihet - och Hegels problem hos Karl Marx och Ernst Jünger. Främlingen och friheten i kollektivet

I upptakten till ”Samhällsfördraget” från 1762 ställde sig Rousseau den ödesdigra frågan: Hur skall man finna en sammanslutning där var och en förenar sig med de övriga men ändå bara lyder sig själv och förblir lika fri som förut? Svaret på denna gåta var för honom ett kontrakt där människan överlämnar sig själv till den ”allmänna viljans” högsta ledning, såsom det högsta uttrycket för vars och ens individualitet. I denna gemenskap skulle hon övervinna sitt främlingskap. Att denna allmänvilja också dolde inom sig möjligheten till den yttersta formen av despoti ville Rousseau inte riktigt se. Det fick historien senare visa.
Denna förhoppning - att finna formeln för frihetens bevarande inom staten och att övervinna det moderna livets främlingskap - uppträder ständigt i nya former inom det politiska tänkandet.
I Johan Tralaus avhandling Människoskymning introduceras det som Hegels problem, och följs sedan i sin förvandling hos två på ytan mycket olikartade författarskap, Karl Marx och Ernst Jünger. Att ställa dessa båda författare mot varandra är ett originellt grepp, som låter författaren dra vissa övergripande slutsatser om vad han betecknar som en utopisk litteratur. Helheten har blivit en elegant skriven essä i två delar, med en avslutande och sammanbindande coda där han till sist på ett sympatiskt sätt argumenterar för den absoluta frihetens omöjlighet och för det samhälleliga främlingskapets ofrånkomlighet.
Tralau börjar sin berättelse med Hegels berömda politiska urscen, där två kämpande medvetanden möts på liv och död, för att slutligen falla isär i herre och slav. Denna lilla myt och dess implikationer rymmer ändlösa möjligheter. I Hegels analys är det först slaven som får finna sig i ett förfrämligat förhållande till världen, som varande herrens instrument för uppehälle och njutning. Men i slavens dystra belägenhet döljer sig också möjligheten till ett övervinnande, genom att han efterhand känner igen sig i sitt arbete, medan herren fortlever i ett förmedlat förhållande till naturen. I slutändan får slaven ett försprång på vägen mot den absoluta försoning med naturen som den hegelianska tankeresan syftar till.

Också för Marx var förfrämligandet, alienationen, ett grundvillkor som den politiska analysen och handlingen hade att bearbeta. Arbetaren i det kapitalistiska systemet lever i ett alienerat förhållande såväl till naturen som till sig själv, då han förvandlats till arbetskraft och resurs. Dessa tankar upptog framför allt den yngre Marx, som han framträder i de ekonomiskt-filosofiska manuskripten (de så kallade Parismanuskripten). Dessa manuskript återfanns först på 1930-talet och har spelat en viktig roll för efterkrigstidens marxistiska diskussion. Här framträdde en annan, öppnare och mer visionär Marx, till skillnad från den av tabeller bepansrade historieingenjör som man möter i "Kapitalet". De blev därför en viktig inspiration för dem som på femtio- och sextiotalen sökte en socialism med mänskligt ansikte, liksom för dem som sökte beröringspunkter mellan marxism och existensfilosofi.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X