”Frågan har låg prioritet”

Brottsofferforskaren Magnus Lindgren, en av dem som arbetat fram polisens handledning, är inte förvånad över att så få poliser känner till den. - Polisen inte tar frågan på allvar och i praktiken prioriteras den inte.

Under strecket
Publicerad
Annons

Magnus Lindgren, som arbetar vid Uppsalapolisen, tror att en av anledningarna till att handledningen inte används är att polisen har svårt att ändra perspektiv och arbetssätt.
– Det finns problem med att gå från det traditionella synsättet att polisen ska fånga skurkar och ingripa mot brott till att arbeta mer brottsförebyggande och brottsofferstödjande.
Han poängterar att detta inte är unikt för homofobiska brott, utan att det gäller polisen i stort. För att komma tillrätta med problemet säger han att det behövs ledning och styrning som tydligt visar att man tar frågorna på allvar.

Ett sätt för att skapa bättre anmälningsförhållanden för homosexuella är enligt honom att göra som hos Uppsalapolisen:
– Hos oss sitter en regnbågsflagga i receptionen för att visa att vi har kunskap och välkomnar alla – oavsett sexualitet.
Sven-Erik Alhem, överåklagare i Malmö med hatbrott som preciserat verksamhetsområde, har en annan tanke om polisens motvilja att arbeta med att själva upptäcka homofobiska brott. Han tror att många poliser undviker att fråga om ett hatbrottsmotiv eftersom de upplever det som obehagligt att fråga om en persons sexualitet.
Frågan kan uppfattas som kränkande.
– Det är inte enkelt att i en
anmälanssituation, eller i ett förhör, komma in på sexuella frågor över huvud taget. Det blir för privat, säger han.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons