X
Annons
X

Fråga inte Lund

Myllrets revolt: bokens titel lovar mer än texten håller när syndikalisten Arwid Lund på Federativs förlag skriver om sociala rörelser i Latinamerika.
Ett problem med reportageboken är att det inte görs någon åtskillnad mellan sociala och antisociala rörelser. Revolutionsromantiken glöder. Svaret på fattigdomens problem blir därefter. Det är det privata ägandet som är kruxet: "Kapitalismen fungerar genom att skapa kriser, förstörelse och krig."
Hur ser då alternativet ut? Lund tänker sig att behålla marknadsmekanismen med ökad statlig planering och mer av produktion efter människors behov. Företagsstrukturen ska bygga på tre ägandeformer: statligt ägda, arbetarägda och privatägda enmansföretag. Men receptet är prövat och patienterna lider än.
Frihandeln är bra i ensidiga doser. Tanken är att nord ska öppna sina gränser men att syd ska ha rätt att skydda sina marknader och att ställa hårdare krav på transnationella företag. Lund ser möjligheter till en global och radikal klasskamp baserad på en listigt
uträknad samarbetskalkyl. Arbetarklassen i nord vill inte förlora jobb till syd. Arbetarklassen i syd vill få högre löner och bättre arbetsvillkor. Nords intresse blir därför att verka för högre löner i syd, eftersom det leder till en minskad utflyttning av arbetstillfällen.
Det är en strategi för en tävling mot botten - i stället för välståndsökning på basis av globaliseringens fördelar.
Enligt Lund behöver demokrati inte rymma olika politiska partier. Det är avslöjande.

Claes Arvidsson

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X