Annons

”FP bör gå till val självständigt 2018”

Foto: Bertil Ericson/TT

Slagorden från blockpolitikens främsta dagar klingar allt mer ihåligt i dag. FP bör redan nu göra klart att vi avser att gå till val 2018 som ett självständigt socialliberalt parti, skriver Fredrik Lundgren (FP), landstingsråd i Sörmland.

Publicerad

Vi känner alla av de enorma krafter som nu stöper om vår värld. Samhällsvetarna försöker fånga in dessa förändringar i ord som digitalisering, urbanisering och globalisering, och den tyske sociologen Ulrich Beck beskriver det som att vad vi nu bevittnar är upplösningen av industrisamhällets livsformer. Vi vet samtidigt att många av de yrken som i dag är väletablerade inom några decennier kommer att ha ersatts av datorer och robotar. Detta postindustriella samhälle skapar oro (Får jag behålla jobbet? Vad ska barnen försörja sig på?) men ger samtidigt enorma möjligheter att skapa välstånd, fler tjänstejobb, ökad global jämlikhet och en hållbar global civilisation. De politiska partier som lyckas beskriva, förklara och formulera en väg framåt i denna komplexa och fragmenterade värld kommer att ha en central plats i samhällsdebatten.

Den svenska partipolitiken är sedan dess tillkomst orienterad efter industrisamhällets konfliktlinjer med en traditionell höger-vänsterskala. Politik handlar då i huvudsak om en motsättning mellan skatternas storlek och välfärdsstatens omfattning och mellan statens makt kontra marknadens. Detta sätt att förstå de verkliga konflikterna i ett postindustriellt samhälle leder oundvikligen fel. Vad vi i stället ser är en kraftig gravitation mot mitten i svensk politik där alla partier omfamnar välfärdsstaten och inser att den kräver ett samlat skattetryck på omkring 50 procent av BNP. Det finns sedan bara små nyansskillnader kvar kring skattestruktur och vilka välfärdsreformer som är mest angelägna. Den hävdvunna konfliktlinjen är därmed delvis upplöst, trots partiernas ibland desperata försök att hålla den vid liv med en föråldrad retorik kring skattehöjare, bidragskramare och välfärdsslaktare. Moderna väljare börjar få allt svårare att känna igen sig i den typen av konstruerade och överdrivna motsättningar.

Annons
Annons
Annons