X
Annons
X
Krönika

Rebecka Åhlund: Fotbollssaga i nostalgiskt mikroskop

SPORT. Dokumentären om IFK Göteborg är övertydlig och känslosam men också effektiv i sitt berättande om en fotbollskultur som försvunnit och ett samhälle som förändrats.

Många 70-talister lider av en sentimental och nostalgisk sjuka som bland mycket annat gör det möjligt att kränga vår barndoms tv-serier på dvd-box, öka sakers värde med 83 procent genom att kalla dem ”kult” samt lura oss att vad som helst som minner om vår egen uppväxt är Viktigt och Värdefullt. Jag blir därför förtjust i dokumentären Fotbollens sista proletärer redan under dess första minuter. Arkivbilderna ser ut som de bleknande, kvadratiska bilder som återfinns i 70-talistgenerationens fotoalbum, skildrande dagisutflykter till Slottsskogen och skidåkning på någon äng.

De gamla fotbollshjältarna, för de sågs ju verkligen som hjältar ända ut i samlarbilderna man skulle klippa ut från nyponsoppspaketet, snackar gemenskap, kamratskap och IFK. En spröd Torbjörn Nilsson pratar om självförtroende, en fjunig Glenn Hysén säger att han känner sig som en fågel efter segern i Uefacupen 1982. Och de blåvita ränderna går aldrig ur. En åldrad Röde Ruben Svensson står i en föreningslokal med barnteckningar på väggen och pratar om samhällsförändringar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X