Annons
X
Annons
X

Solveig Jülich: ”Ett barn blir till” började som anti-abortkampanj

(uppdaterad)
Lennart Nilsson 1922–2017

För 50 år sedan utkom Lennart Nilssons banbrytande fotobok ”Ett barn blir till”. Få vet att projektet startade i en anti-abortkampanj. I Sverige kom boken främst att sätta sin prägel genom att tas upp i skolornas sexualundervisning, medan den i USA användes för att väcka opinion mot abort.

Lennart Nilsson framför ett av sina fotografier, 1993.
Lennart Nilsson framför ett av sina fotografier, 1993. Foto: Thomas Meyer

Hösten 1965 utkom i Sverige en bok som har sagts vara den största bästsäljaren bland alla illustrerade böcker någonsin. Den hette ”Ett barn blir till” och innehöll en serie unika närbilder på mänskliga embryon och foster tagna av fotografen Lennart Nilsson. Verket var samtidigt utformat som en rådgivningsbok för den blivande mamman. Utgivningen hade föregåtts av den uppmärksammade fotoessän ”Drama of life before birth” som publicerats i den amerikanska bildtidningen Life tidigare samma år. Boken översattes inom kort till engelska och flera andra språk. Sammantaget har den utkommit i fem utgåvor och i ett tjugotal länder.

Rådgivningsböcker för gravida kvinnor var i sig inget nytt fenomen men marknaden expanderade under 1950- och 1960-talet. Ramberättelsen i ”Ett barn blir till” handlar om ett ungt par som läsarna möter på Skansen en dag och sedan efter ett och ett halvt år lämnar på exakt samma plats men då med ett gemensamt barn i vagnen. Konceptet att presentera fotografierna i sekvenser och deras dokumentära stil förde tankarna till ett reportage i veckotidningar vilket var någonting nytt för genren. En nyhet var också att det i Nilssons bok var möjligt att i bild och text följa den blivande mamman jämsides med fostrets utveckling vecka för vecka. Läsaren fick veta när de olika organen bildades, när hjärtat började slå, armar och ben röra sig. Parallellt beskrevs hennes läkar­besök, hur hon borde äta och röra sig för att även fostret skulle må bra, förlossningen och den första tiden hemma.

I efterhand kan det vara svårt att förstå hur pass ovanligt det var med fotografier som gav synlighet åt gravida kvinnor i offentliga miljöer. Visst hade det förekommit bilder av putande magar tidigare men här följde kameran en kvinnas aktiva liv både i och utanför hemmet. På samma gång var det en uppvisning av det svenska välfärdssystemet med möjlighet till kostnadsfria besök hos gynekolog, mödravårdsgymnastik och förlossning på sjukhus som mannen uppmuntrades att vara med på. För många amerikanska läsare kunde dessa beskrivningar framstå som en bekräftelse på att Sverige var ett utpräglat socialistiskt land. Men det var ingen mödravårdscentral som kvinnan gick till utan en gynekolog med en privat mottagning. Den farbroderliga läkaren var i själva verket en av bokens textförfattare, Axel Ingelman-Sundberg, som hade ställt upp på att spela sig själv. Att huvudpersonerna var ett vitt medelklasspar där den yrkesarbetande kvinnan stannade hemma med barnet uppfattades kanske som mindre chockerande för publiken i USA.

Annons
X

Framför allt var det fotografierna på embryon och foster som gjorde ”Ett barn blir till” annorlunda gentemot sina föregångare. Medan bilderna i den tidigare litteraturen varit avsevärt färre och mest bestått av svartvita teckningar var omkring en tredjedel av Nilssons fotografier i färg. På uppslagen kunde läsarna se embryon och foster som hade förstorats till flera gånger sin storlek. Flera bilder zoomade in typiskt mänskliga drag som handen, foten och ansiktet. En av de mest upp­seendeväckande bilderna, vilken också hade ingått i Life, visade ett elva veckor gammalt embryo omgiven av moder­kakan. Med anspelning på rymdpromenaden som nyligen genomförts beskrevs ”barnet” som en ”rymdfarare i sin kapsel” svävande ”mot en himmel”. Men ingenstans framgick att bokens embryon och foster var döda. Tvärtom var histologen Claes Wirséns texter skrivna så att de förstärkte intrycket av att bilderna skildrade en levande individs utveckling inuti moderns kropp fram till födelsen.

Få känner i dag till historien bakom fotografierna. Den sträcker sig tillbaka till det tidiga 1950-talet då Nilsson var frilansande pressfotograf och ännu inte hade etablerat sig som ett världsberömt namn inom medicinsk fotografi med ett laboratorium på Karolinska institutet. Han fick 1952 i uppdrag att göra ett reportage om gynekologiprofessorn Per Wetterdal som hade gjort sig känd som en kompromisslös abortmotståndare. Under hösten höll Wetterdal ett tal om abortfrågan från predikstolen i Matteus kyrka i Stockholm. Ämnet var femte budet: ”Du skall icke dräpa”. Hans medarbetare vid kvinnokliniken på Sabbatsbergs sjukhus, Axel Ingelman-Sundberg, visade i avskräckande syfte en film på en autentisk abortoperation i samband med en abortdiskussion för studenter och allmänhet i Uppsala. Mirjam Furuhjelm, som var gift med Ingelman-Sundberg, uttalade sig i pressen om att den som gjorde abort aldrig kunde förverkliga sig som kvinna. Furuhjelm skulle komma att bli medförfattare till den andra utgåvan av ”Ett barn blir till”.

Men Wetterdal hade gått ett steg längre: han vägrade att utföra abort­operationer på kvinnor som hade remitterats till hans klinik. Förhållandet ledde till kraftig kritik från social­demokraten Inga Thorsson, som var fullmäktigeledamot i Stockholms stad, och efter skriverier i tidningarna ställdes krav på hans uppsägning. Sådant var läget när fotografen mötte honom på kvinnokliniken. Trots den motvilja som Wetterdal vid upprepade tillfällen uttalat mot ”sensationspressen” fick Nilsson tillstånd att ta med sin kamera och fotografera inne på kvinnokliniken. Resultatet var ett uttalat abortkritiskt reportage i Se med flera bilder av foster som kom från legala aborter. I ett annat reportage i Veckojournalen avporträtterades den kontroversiella professorn med en symbolisk helgongloria runt huvudet. Det visade sig att Wetterdal fick behålla sitt jobb, och Nilsson hade skaffat sig en nyckel in till den medicinska världen.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Reportagen hade väckt fotografens intresse för att dokumentera mänsklig fosterutveckling och Ingelman-Sundberg lät honom använda ett rum på Sabbatsberg där han kunde förvara sin fotografiska och tekniska utrustning. Under många år höll han sig ständigt beredd att åka in till kliniken och fotografera i samband med operationer av kvinnor som drabbats av missfall och utomkvedshavandeskap eller som genomgick legala aborter. Informerat samtycke hade ännu inte etablerats som etiskt krav inom medicinen och inget tyder på att patienterna tillfrågades om sin medverkan.

    Omgörningen av kvinnoklinikens operationssal till en fotoateljé var en förutsättning för det bildmaterial som kom att ingå i ”Ett barn blir till”. Den ”rymd” som ”rymdfararen” sades sväva i var inte kroppens insida utan en tank med koksaltlösning och de detaljer i bilden som liknade avlägsna stjärnor och planeter var vattenbubblor och fragment från moderkakan. Förutom färgfilmen som användes gjorde belysningen av vattentanken bakifrån att bilderna fick ett mjukt och varmt utseende. Att många embryon och foster låg kvar inuti sina inre fosterhinnor och fortfarande var förankrade i livmodern genom navelsträngen bidrog till att de kunde uppfattas som fotograferade inne i kroppen.

    Bonniers släppte boken i oktober lagom till julhandeln. Men reklamen och marknadsföringen hade inletts redan i början av året när det stod klart att Life-reportaget skulle bli en succé. Strax före och efter publiceringen av ”Drama of life before birth” avlöste tidningarnas intervjuer med Nilsson varandra. Snarlika varianter, kombinationer och kortversioner av bildessän i Life och ”Ett barn blir till” infördes också i den svenska pressen samma år. En ny våg av artiklar kom i december då Sveriges television visade filmen ”Så börjar livet” som byggde på de numera berömda bilderna. Innan årets slut hade ”Ett barn blir till” placerat sig i toppen av försäljningslistan, överträffad bara av Ian Flemings ”Mannen med den gyllene pistolen”.

    Fotografierna i ”Ett barn blir till” har gjort en särpräglad resa. Projektet hade startat i en anti-abortkampanj men det var i skolornas sexualundervisning som bilderna satte sitt största avtryck. I samarbete med sexologen Maj-Brith Bergström-Walan producerades skolfilmen ”Barnet” som kombinerade Nilssons fotografier med teckningar och ny­inspelat material. Med Birgitta Linnérs bok ”Sex and society in Sweden”, som innehöll bilder på skolelever förundrade över fotografens verk (tagna av honom själv), lanserades Sverige samma år som ett progressivt sexualpolitiskt land.

    I USA gjorde Nilssons fotografier en annan karriär. Redan före legaliseringen av abort 1973 hade en opposition mot abort vuxit fram som använde sig av bilder för att väcka opinion. De byggde vidare inte bara på kristen fundamentalism utan också mediala strategier inspirerade av Vietnamrörelsens demonstrationsbilder på barn och moderskap. Tongivande var ett katolskt par, Jack och Barbara Willke, som reste runt i landet och föreläste om livets okränkbarhet med Nilssons fosterfotografier som pedagogiskt hjälpmedel. Under 1980-talet fick bilderna en central roll i kampanjer organiserade av den alltmer mäktiga anti-abortrörelsen.

    Denna starka politiska koppling har satt Nilssons bilder i fokus för amerikanska feministiska forskare och kritiker. Många har hävdat att betoningen av fostret, snarare än den gravida kroppen, är symptomatiskt för en utveckling där fostret och kvinnan ses konkurrera med varandra om moraliska eller juridiska rättigheter och vad det innebär att vara en person. Långt innan ultraljudsbilder blev en del av vardagen bidrog spridningen av fotografierna till skapandet av det offentliga fostret; upplevelsen av graviditet som något privat förändrades och fostret gjordes synligt och mottagligt för medicinsk kontroll och övervakning.

    Under de femtio år som gått sedan ”Ett barn blir till” kom ut har Nilsson befäst positionen som fosterlandets främsta fotograf. Bilderna fascinerar fortfarande, men också deras tillkomst. Kanske säger de mer om en unik period i Sveriges historia än om fostrets utveckling i livmodern.

    Solveig Jülich är docent i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.

    Myten om kosmos som livets moder | SvD svd.se
    Annons

    Lennart Nilsson framför ett av sina fotografier, 1993.

    Foto: Thomas Meyer Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X