Hedvig Ljungar:Förvirringstaktik för intellektuell frigörelse

Sara Danius vid Nobelprisutdelningen den 10 december 2018.
Sara Danius vid Nobelprisutdelningen den 10 december 2018. Foto: Pontus Lundahl/TT

Genom att vägra inordna sig i en dualistisk föreställningsvärld lyckades Sara Danius skapa oväntade perspektiv på det invanda. Hennes stilbyten var en lek med förväntningar – på kvinnor och på intellektuella. 

Under strecket
Publicerad

Bild från Nationalmuseums utställning av Sara Danius klänningar, som designats av Pär Engsheden.

Foto: Jessica Gow/TT

Porträttet av Sara Danius, målat av Ylva Snöfrid, hänger i Börshuset.

Foto: Malin Hoelstad
Annons

Söndagen den 12 mars 1989 handlar SVT-programmet ”Kulturen” om feminism. En av gästerna är den då 26-åriga Sara Danius. När programledaren ber henne ringa in begreppet feminism använder hon metaforen klyvning: nutidskvinnan förväntas på en och samma gång vara ett självständigt, framgångsrikt subjekt, och ett objekt för den manliga blicken. Sylfidsmalt, tvålfagert och muskellöst. Retoriskt frågar Danius: ”Vems ögon är det som tittar när kvinnan ser sig i spegeln?” Vid intervjun är hon klädd i jeansskjorta och har en snusnäsduk knuten i en rosett runt halsen.

Den klyvning som Danius beskriver utgör en såpass grundläggande struktur i berättelsen om det kvinnliga varat att den, om man försöker greppa den med ord, gärna slinker en ur näven som en sprattlande ål. Sedan 1989 har vissa förtecken ändrats. Uttrycket ”strong is the new skinny” vittnar till exempel om att det inte längre är gångbart för nutidskvinnan att sakna muskler. 

Annons
Annons
Annons