X
Annons
X

Kim Salomon: Förvirrad nationalism söker ny mark

Nationalism har som bekant spelat en av huvudrollerna i de senaste seklernas historia. Sällan har den fört med sig något positivt utan ofta lett till krig, våld, rasism ­eller främlingsfientlighet. Enligt flera forskare har nationalismen inte heller minskat i betydelse. Utvecklingen i forna Jugoslavien framförs som bevis. Nationalismen anses dessutom ha fått ny energi av globalisering och EU-projekt. En stor gemensam marknad upplevs av många som ett hot. Det öppnar för politiska lösningar som protektionistiskt värnar om det egna landets ekonomiska och politiska självständighet. Att de irländska väljarna nyligen förkastade EU:s Lissabonfördrag ­beror på att de uppfattade det som ett hot mot landets suveränitet. Nationalism appellerar fortfarande till människors behov av trygghet, gemenskap och identitet. Den egna nationens särart hyllas. Med fotbolls-EM på näthinnan är det enkelt att hålla med om synsättet. Krigsmålade och flaggviftande åskådare bekräftar betydelsen av nationella manifestationer.

Men det finns också forskare som hävdar att efterkrigstidens kulturella, teknologiska och politiska förändringar innebär att nationalismen har förlorat sin sammanhållande och identitetsskapande betydelse. Parollen "my country right or wrong" är inte längre lika självklar. Kultursociologen Chris Rojek skriver således i boken Brit-myth: Who Do the British Think They Are? (Reaktion Books, 224 s) om en lättversion av nationalism, eller vad han kallar "nationalism lite". Britternas förhållande till det nationella har enligt honom blivit mer flexibelt och pragmatiskt. De är fortfarande medvetna om kulturella skillnader, men det nationellt specifika upplevs inte längre som lika centralt och som en självklar del av vardagen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X