Förvånande lite sägs om musik

Under strecket
Publicerad
Annons

”I vilken tonart klingar en romanfigur? Hur låter ett bildkonstverk?” Det undrar Birgitta Tollan i sitt nya musikmagasin Klang i P2. I sex timslånga avsnitt intervjuar hon nordiska konstnärer, författare och dramatiker om deras relation till musik, eller musikens plats i deras konstnärskap. I förra måndagens premiäravsnitt berättade exempelvis den danska poeten och författaren Naja Marie Aidt om hur hennes skrivande påverkas när hon lyssnar till Bachs Matteuspassion. Om en av Aidts noveller tillade Tollan att den är utformad ”som en sonat” för en huvudperson med ”ackompanjatör”.

Risken med sådana här jämförelser är att de utgår från en alltför generaliserad och homogen förståelse av de respektive konstarterna. Och även i Klang reduceras musiken då och då lite slentrianmässigt till den konstform som inte ”betyder” något utan bara är, något emotionellt som talar till kroppen snarare än till intellektet. Utöver själva jämförelsen säger Klang bitvis förvånansvärt lite om musik. Samtidigt letar sig talet om musik in på en rad ställen där den inte nödvändigtvis behövde vara: att poesi är ljudande, klanglig och rytmisk betyder inte automatiskt att den är musikalisk.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons