X
Annons
X
Recension

Drottningens juvelsmycke Förunderlig maskerad upphäver tid och sanning

Hyllade koreografen Örjan Andersson sätter upp Magnus Lindmans dramatisering av ”Drottningens juvelsmycke” i Helsingborg. Teatralt och associativt rör sig en fantastisk ensemble genom föränderlig historia och nutid.

Jernej Bizjak, Einar Bredefeldt, Sophie Augot och Gustav Berg i ”Drottningens juvelsmycke”. Foto: Emmalisa Pauly

Oavlåtligt fascinerande i Örjan Anderssons fria scentolkning av Carl Jonas Love Almqvists ”Drottningens juvelsmycke” är regissörens förmåga att låta trådar löst spreta ut i tid och rum men ändå obevekligt driva fram en berättelse ur den svenska litteraturens kanon. Från första stund kastas vi in i dramat, i en säregen poetisk värld av förställningar, kommentarer och maskspel, som om allt avgörande i livet egentligen utspelas i en repsal på operan.

Ensemblens nio personer består av fantastiska skådespelare och dansare som i högt tempo under 90 minuter rör sig in och ut genom rollfigurer och gruppkompositioner. De iscensätter sig själva bland golvluckor och ljuskäglor, skrattar och gråter med utstuderad hysteri, formulerar en orolig stämning som sammanför 1700-tal med nutid.

Gustav Berg, Javier Perez Perez, Sophie Augot, Emma Mehonic, Jernej Bizjak och Sasha Becker.

Foto: Emmalisa Pauly Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X