X
Annons
X
Recension

odöda, odrömda Förunderlig bok om icke-liv

SLUTSKEDE Magnus Hedlunds berättelse om en bort­tynande men danslysten gammal gumma är fin och gåtfull, men den saknar helt det godmodiga hedlundska leendet. Det är synd, tycker Fabian Kastner.

Det är ett rätt lustigt upplägg. En kvinna tror att hon är en zombie. En man är det men vet inte om det. Det låter som hämtat ur en roman av Magnus Hedlund, och är det också. Ändå finns det inget lustigt över de båda berättelserna i odöda, odrömda. Inget lustigt alls.

Den som läst "Snittet" och "Mylingen i Kov" vet att Hedlund är mer än en finurlig skojare, att där också finns en svärta som blivit allt mörkare med åren. I "Snittet" fanns ännu en del tokigheter att skratta åt, även om skrattet oftast fastnade i halsen. I "Mylingen i Kov" anade man inte längre skymten av ett leende bakom raderna. Den som av gammal vana ändå fick för sig att dra på smilbanden åt någon tvetydig formulering om döden fick genast en smäll på fingrarna. "Det var inget särskilt med det. Det var bara sorgligt."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X