Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

A flowering tree Förtrollande indisk sagovärld

Omar Ebrahim som berättaren, Eric Fennell som prinsen och Julia Sporsén som Kumudha i ”A flowering tree”.
Omar Ebrahim som berättaren, Eric Fennell som prinsen och Julia Sporsén som Kumudha i ”A flowering tree”. Foto: MATS BÄCKER

A flowering tree

Genre
Övrig

Göteborgsoperan. Musik: John Adams. Text: Peter Sellars. Regi: Nicola Raab. Scenografi: George Souglides. Koreografi: Renato Zanella. Ljus: Aaron Black. Dirigent: Joana Carneiro. Medv: Julia Sporsén, Eric Fennell, Omar Ebrahim m fl.

Vågen av nyskriven, internationell opera fortsätter skölja över Sverige. För några veckor sedan hade George Benjamins märkvärdiga ”Written on skin” från 2012 premiär i Stockholm, och nu parerar Göteborgsoperan med en uppsättning av John Adams ”A flowering tree”.

Adams har skrivit en rad operor med samtida, politiska teman, som har väckt stor uppmärksamhet, ibland uppståndelse: ”The death of Klinghoffer”, ”Nixon in China” och ”Doctor Atomic”. Så sent som i höstas blev det protester mot Metropolitanuppsättningen av ”The death of Klinghoffer” - dess skildring av hur palestinier mördar en judisk, rullstolsburen man är fortfarande laddad.

I ”A flowering tree” låter Adams specifika, aktuella frågor ge vika för mer allmänmänskliga. Texten är skriven av förra årets Polarpristagare Peter Sellars, som Adams ofta samarbetar med. Denna gång har de trängt djupt in i en indisk sagovärld. Operan är skriven till Mozartjubileet 2006, och Adams har själv sagt att han ser den som sin ”Trollflöjten”.

Annons
X

Texten bygger på en berättelse om en flicka som kan förvandlas till ett träd, vars blommor hennes fattiga familj säljer för att försörja sig. En prins blir förälskad i flickan, Kumudha, och de gifter sig. Men hennes systers avundsjuka gör att Kumudha fastnar i förvandlingen från människa till träd, och hon förs bort av tiggare. Den olycklige prinsen ger sig ut på botgöringsfärd, och när han möter sin stympade hustru lyckas han till slut återskapa henne som människa.

Likheterna med ”Trollflöjten” består framför allt i hur ett ungt par genomgår prövningar för att i slutscenen vandra mot lyckan. Det obestämt egyptiska i Mozarts och Schikanders frimurarvärld har ersatts av en indisk miljö, vars skimmer för de kaliforniskt baserade upphovsmännen möjligen hör ihop med hippietiden. För nog är detta vår tids orientalism? Att jämföra med exotiserande 1800-talsoperor som ”Pärlfiskarna” och ”Lakmé”, som vi i dag anser starkt föråldrade.

Verket har bara tre solistroller samt kör och ett dussintal dansare. En berättare (den milde barytonen Omar Ebrahim) redogör för handlingen där Kumudha (en fint fokuserad Julia Sporsén) och prinsen (en intensiv Eric Ferrrell) försöker tränga igenom det tidstypiskt distanserade.

Men det är orkestern som spelar huvudrollen. Där brer Adams ut sin färgrika klangväv, utsökt återgiven av Göteborgsoperans orkester under Joana Carneiro känsliga ledning. Ibland märks repetitiva drag, men orkestersatsen är inte påfallande minimalistisk. Där kan oväntade tongångar från Wagner skönjas, medan sångstämmorna snarare påminner om Stravinskij eller Britten.

Det har blivit en bedövande vacker föreställning i Nicola Raabs rena regi. Scenen blir en magiskt ljussatt, förtrollad värld, där Kumudhas långa, lysande fingrar av röda rep sträcker sig mot himlen.

Annons
Annons
X

Omar Ebrahim som berättaren, Eric Fennell som prinsen och Julia Sporsén som Kumudha i ”A flowering tree”.

Foto: MATS BÄCKER Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X